En individuell utvecklingsplan med skriftliga omdömen

Regeringen hastar fram avgörande förändringar av bedömnings- och betygssystemet. I en så kallad Departementspromemoria från Utbildningsdepartementet föreskrivs förändringar i grundskoleförordningen som regeringen i stället borde komma överens med oppositionen om över blockgränserna!

Den obligatoriska skolan får ett förändrat bedömningsuppdrag från och med den 1 juli 2008. Lärare ska innan dess ha rett ut och tagit till sig innebörden i en rad begrepp som flyter in i varandra. Vad är skillnaden mellan skriftlig information och skriftligt omdöme? Hur skiljer sig ett betygsliknande omdöme från betyg och betygskriterier? När använder lärare summativ respektive formativ bedömning?

Betygssättning är myndighetsutövning med krav på dokumentation, insyn och likabehandling. Lärare bedömer och utvärderar sina elevers kunskapsutveckling innan de sätter betyg. Att lärare förstår de förändringar som föreskrivs avgör hur rättssäkerheten kan garanteras när de sätter betyg eller formulerar betygsliknande omdömen.

Som ansvarig för fortbildningen i utbildningsverksamheten i Strängnäs kommun blir jag frustrerad. Regeringen ”svingar sitt trollspö” och tror att huvudmän och skolledare under vårterminen 2008 kan upparbeta full förståelse för de förändringar som föreskrivs.

Lärare i år 1 – 5 har bedömt hur elever uppnår mål i år 5 – ja! Skolinspektionerna visar att lärare för de yngre barnen bedömer matematik och svenska! De flesta kommuner får kritik för att alla skolans ämnen inte bedöms i dessa årskurser! Kännedom om summativ och formativ bedömning finns men tillämpningen av den formativa bedömningen är än så länge outvecklad.

Uppdraget att i år 1 – 5 utarbeta nya förstärka utvecklingsplaner med skriftliga omdömen som kan vara betygsliknande innebär ett ökat krav på fortbildning för kommunerna. Sådan fortbildning tar tid att genomföra.

Nya mål i år 3

I Skolverkets senaste nyhetsbrev beskrivs arbetet med förslagen till nya målen i år tre. Nyhetsbrevet citerar en intressant bedömning av målen som görs av ansvarigt undervisningsråd.

Niclas Westin tror att de nya målförslagen för årskurs 3 kommer att skilja sig både i karaktär och funktion jämfört med målen i årskurs fem och nio.
- De reviderade förslagen till mål i årskurs 3 kommer mer direkt att gå att stämma av, medan målen i årskurs fem och nio förutsätter en tolkning. Det innebär bekymmer för lärarna eftersom olika delar av kursplanen innehåller olika logik och ska förstås på olika sätt. Men vi försöker utveckla detta i vårt kommentarmaterial, säger Westin.

Lärare för de yngre barnen (barnen på lågstadiet) ställs genom de nya målen inför en annan typ av mål än de som gäller för skolåren fyra till fem och sex till nio. Målen i år tre ska förstås på annat sätt än de övriga målen. Ställer inte målen i år tre krav på lärarens tolkning av dem? Räcker de exempel som ges för att tydliggöra den kunskapsnivå som ska uppnås? Nej! Detta har Skolverket insett och därför presenteras ett implementeringsprogram i tre steg.

Vid införandet av nationella mål och prov i årskurs 3 föreslår Skolverket därför en implementering med kompetensutvecklingsinsatser i tre steg.
Vid steg ett inbjuder Skolverket dels till informationskonferenser där representanter från varje skola samt skolhuvudmän deltar, dels till fördjupningskonferenser för de som skolhuvudmannen utser att organisera implementeringen på kommunnivå.
Vid steg två ansvarar skolhuvudmannen för att ge berörda lärare i såväl kommunala som fristående skolor möjlighet till fördjupning av innehållet i målen samt av relationen mellan mål och bedömning kopplat till undervisningen. Skolverket stödjer arbetet i steg två genom att tillhandahålla studiematerial och att ge fortbildning till implementeringsansvariga i kommunen.
Steg tre utgörs av kompetensutveckling, vilken bör styras av de enskilda skolornas behov. Skolverket avser att även i steg tre tillhandahålla studiematerial som skolorna kan använda för den egna skolans fortbildningssatsningar, förslagsvis med stöd från nationella och regionala utvecklingscentra.
Skolverket avser även att utveckla den hemsida som byggts upp under arbetet med att ta fram mål och prov i årskurs 3. Allt material som Skolverket tillhandahåller för de olika stegen skall gå att hämta fritt via denna hemsida.

Nu väntar vi alltså på beslut om att förslagen till mål för svenska/svenska som andra språk samt matematik ska fattas. Sen blir det fortbildning under våren eftersom målen ska börja gälla från hösten 08.

Ännu en ny omgång mål i år 3

Skolverket har nu kommit med den fjärde versionen av mål för år 3 som publicerats på verkets hemsida. Av rapporten framgår att de anonyma författarna fått brottas med många intressenter för att åstadkomma sitt förslag. Får målen godkänt av utbildningsdepartementet denna gång måntro?

Målen är otvetydigt mer detaljerade genom de exempel som ges. De är också fler än tidigare. Kanske till följd av att det inte finns så många mål med flera mål i målet. Hängde ni med?
Genom exemplen har man också definierat kunskapsinnehållet.

I den fem sidor korta rapporten lyfts några intressanta aspekter på hur uppdraget hanterats.
Man har strävat efter ett öppet arbetssätt trots de snäva tidsramarna. Någon utprövning av målen har inte kunnat genomföras. Om detta säger rapporten:

”Skolverkets målförslag har en delvis oprövad målstruktur. Hur den kommer att förstås och tillämpas i verksamheten och vad det kan ge för effekter är därför svårt att förutsäga.” …..
”Skolverket bedömer att det är helt nödvändigt att utarbeta ett kommenterande material till de föreslagna målen. Ett sådant material bör bland annat behandla målens relation till de befintliga kursplanerna i respektive ämne inklusive mål att uppnå för årskurs fem.”

Skolverket har uppfattat att man har krav på sig att använda ett mer lättbegripligt språk. Från att tidigare ha skrivit för de yrkesprofessionella skriver man denna gång med föräldrar som mottagare. Min bedömning är att texten blivit lättare att ta till sig. En fråga som ändå hänger kvar är om nioåringar ens med lärarens hjälp kan ta till sig textens målformuleringar. Risken finns att lärarkåren än en gång hamnar i ett tolkningsdilemma när målen ska förmedlas till eleverna.

Intressant är också att "ett flertal forskare reagerat på den språkliga utformningen av målen. De framför att målens nivå tenderar att upplevas lägre än vad den egentligen är."

Min slutsats: När man går ifrån den mycket svåra byråkratsvenskan riskerar målen att uppfattas som lättare att uppnå. Hoppsan!!

Kunskapssynen i debatten om kunskapsskolan

Det är bra med ett fokus på kunskapsskolan. Tyvärr är begreppet kunskap inte entydigt. Det råder inte längre någon samsyn om innebörden i detta begrepp. Det är inte så enkelt längre att kunskap är detsamma som faktakunskap.

Om eller när socialdemokraterna efter sitt rådslag ska återta initiativet i kunskapsdebatten bör de ta med sig ett tänkande kring vad googliseringen och globaliseringen redan betyder för våra samhällens kunskapsutveckling och därmed vår kunskapssyn. Vi behöver en fördjupad politisk debatt kring vilken kunskapssyn som ska avgöra en framtida organisation av skola och lärande. Jag vill utmana den debatten med hjälp av professor Thomas Kroksmark från Högskolan i Jönköping.

En av forskningsprofilerna på högskolan i Jönköping är Innovativt lärande. Innovativt lärande kännetecknas av googlisering, globalisering, digitalt lärande, intuition och tolkning.
” Det postmoderna lärandet är paradoxalt nog på samma gång globalt och lokalt. Eleven klickar sig från vilken plats som helst ut till en global cyberrymd fullproppad av information. Den riktigt intresserade eleven kan enkelt och snabbt skaffa sig kunskaper inom ett specifikt område eller ämne som ingen annan har. Kunskap har blivit demokratisk, den är allas, och skolan kan inte längre hävda kunskapsöverläge. Inte heller duger de traditionella pedagogiska teorierna som utgår ifrån att lärande styrs på vägar som är uppgjorda på förhand, inte heller att det krävs en viss mognad för att kunna hantera abstrakta kunskaper och lärandeformer eller att kunskaps- och färdighets(krav? nivåer?) kan definieras för alla. Därmed är också tur&ordning-pedagogiken ett minne blott. Utvecklingen inom det här området går mycket snabbt och allt händer framför ögonen på lärarna.”
Orden inom parentes i citatet är mina.

Det postmoderna lärandets betydelse för nioåringarna i årskurs 3, för elvaåringarna i årskurs 5 och för femtonåringarna i årskurs 9 är vad vi borde tala om mycket mer i den skoldebatt som sveper runt i media och de politiska församlingarna. Inte minst de som inom socialdemokratin rådslår kring den första följdfrågan till fråga fyra bör ägna sig åt att diskutera detta.

Val mellan likvärdiga alternativ

Socialdemokraterna har som bekant rådslag på gång kring skolan. Frågan om friskolorna tas upp under fråga tre. Hur kan vi förena valfrihet med en gemensam skola där elever med olika bakgrund lär sig tillsammans?

Några utgångspunkter ligger inbäddade i den inledande texten.
”Rätten att välja den skola som är bäst för det egna barnet är en självklarhet för de flesta föräldrar och är givetvis en frihet som också överensstämmer med grundläggande socialdemokratiska värderingar att ge alla möjlighet att styra över sina livsval.”

Socialdemokraterna är för rätten att välja skola men emot uppdelning, sortering och segregation.
”Tidig uppdelning och tidiga val blir i praktiken en sortering efter föräldrarnas bakgrund och riskerar snarare att stoppa elevernas utveckling.”
”Rätten att välja skola både mellan olika kommunala skolor och mellan en allt större andel friskolor tenderar att öka segregeringen”.

Grundläggande värderingar hamnar i konflikt med varandra.

Rättvisa villkor mellan kommunala skolor och friskolor, så att valfriheten blir reell och ett val mellan likvärdiga alternativ, kan bara uppnås med lagstiftning. Nödvändiga förändringar i skollagen bör därför backas upp av båda blocken för att få legitimitet för framtiden.

Frihet att välja - för vem?

Vem väljer och på vilka grunder väljer man när valet står mellan kommunal skola och friskola? En rad infallsvinklar har snurrat runt i olika samtal under veckan som gått. Är det föräldrarna eller eleven som väljer? Säger föräldrar idag till sina barn att du ska gå i den eller den skolan? Är det i stället så att eleven säger: Jag ska gå i den skolan! Där ska mina kompisar gå därför vill jag också gå där! Kompisval är ett välkänt fenomen.

Att barnen ska ha kompisar och gärna i närheten av den plats man bor på har varit viktigt för hur förskola och skola har organiserats tidgare. Är vi på väg att gå ifrån detta? Är den så kallade närhetsprincipen överspelad? Ska den ersättas av eller har den redan helt och hållet ersatts av valfrihetsprincipen?

Föräldrarna avgör definitvt sina och barnens valmöjligheter genom hur tidigt de sätter sina barn i kö i de friskolor som finns i en kommun. Antagningen till friskolorna avgörs av datum för anmälan till kön. Nyinflyttade begränsas i sin valfrihet om de inte tidigare haft sina barn i en Montessoriskola. Skolor med denna profil har möjlighet att frångå kön för att bereda plats för sådana elever. För de kommunala skolorna gäller däremot att de är skyldiga att bereda plats för alla som bor i skolans upptagningsområde.

Den elev som inte stått i kö tillräckligt länge får inte gå med den kompis som var så viktig.

Vad är det föräldrar och/eller barn väljer eller väljer bort? En särskild pedagogik, ryktet om ett bra eller mindra bra bemötande av förskolans och skolans personal, lokaler med ytor för lek- och idrott, utrustning och material eller olika löften och förväntningar eller förutfattade meningar som man själv har eller som sprids genom mer eller mindre "proffsig" marknadsföring ?

Bara genom att tala med föräldrar går det att få svar på dessa frågor.

Skolstart - omstart

Skolstarten får bli en omstart för mitt bloggande. Det har varit skönt med ett "sommarlov" även för en samhällsnyttans tjänstekvinna!
Förväntningarna inför ett nytt läsår finns där trots alla de gamla läsår som passerat. Outlook har fyllts med inbokade möten och aktiviter fram till vecka 44 - höstlovsveckan - veckan som ligger mitt i höstterminen.

En intressant artikel att börja läsåret med skrevs av Arne Engström, universitetslektor i pedagogik i DN: "De mest begåvade barnen är sämst på att lära nytt" .

"En ny studie med 2 700 barn avslöjar att de mest begåvade barnen har så lätt för sig i skolan att de inte lär sig studieteknik och att arbeta på rätt sätt. När kraven ökar är de oförberedda på att behöva plugga. Den upptäckten kommer som en chock. Barnen får svårt att koncentrera sig och skolprestationerna faller dramatiskt."

Bristande arbetsvanor och studieteknik är den förklaring som ges i artikeln. Intressant men finns det fler förklaringsmodeller? Sådana ges kanske vid en egen läsning av forskningsrapporten. Intressant är också att läs- och räkneförmågan varit utgångspunkter för bedömningen!

Inspirerad av intrycken från The 13th Conference on Thinking i Norrköping i juni vill jag påstå att svensk skola behöver erbjuda sina elever bättre "tankeverktyg". Att utmana och utveckla alla elevers tänkande (både de duktigas och de mindre duktigas) är den utmaning som informationssamhället ställer dagens pedagoger inför.
Detta har man uppfattat i de anglosaxiska länderna. Australiens och Nya Zeelands pedagoger utvecklar metoder, amerikanska och brittiska pedagoger likaså. Var finns de svenska pedagoger som utvecklar metoder baserade på beprövad gemensam erfarenhet för att lära svenska barn att tänka?