Historielös skoldebatt

När de politiska partierna med folkpartiets Jan Björklund i spetsen nu tar tag i skolpolitiken förväntar jag mig att kunskaper även i detta sammanhang värderas och sätts i fokus. En förskräckande historielöshet och okunskap är vad den skolpolitiska retoriken i alla partier visar upp. Vilka partier har varit tongivande och utformat vårt skolväsende under perioden från 1917 till 2007? Hur ser ministerlistan ut egentligen? Svaret hittar du på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_Sveriges_ecklesiastikministrarVilka avtryck har ministrarna lämnat efter sig ? Vilka var de avgörande frågorna? Hur har de politiska partierna agerat FÖR ATT FÅ LÅNGSIKTIGHET I DE SKOLPOLITISKA REFORMERNA? Har den politiska retoriken överhuvud taget haft något inflytande på verksamheten i skolorna?Själv började jag i folkskolan 1952 då Ivar Persson, Bondeförbundet var ecklesiastikminister. Jag gick fyra år i läroverket och tre år på gymnasium. Under hela den perioden var Ragnar Edenman ecklesiastikminister. Jag minns att vi fick lära oss hans namn och att det märkliga ordet för han yrke hade med kyrkan att göra. Under min studietid vid universitetet ändrades beteckningen. Olof Palme var den siste ecklesiastikministern och den förste utbildningsministern. Jag började arbeta som lärare i svenska och engelska under Ingvar Carlssons fyra år som utbildningsminister och har sedan dess varit med om tio olika utbildningsministrar, en undervisningsminister och tretton skolministrar som ytterst ansvariga för utveckling av skola och utbildning. Av de senare var Bengt Göransson både kultur- och skolminister och Lena Hallengren vår första föreskole- och ungdomsminister. Det återstår att se om hon får någon efterföljare.Så här i backspegeln kan jag se att det stora paradigmskiftet kom under 60-talet, när folkskolan, fackskolan och läroverken avskaffades och ersattes med enhetsskolan och tanken om en skola för alla manifesterad i den nioåriga grundskolan . Utbildning sågs som vägen till ett bättre liv. En välutbildad befolkning ansågs ha avgörande betydelse för utvecklingen av landets bruttonationalprodukt. Är vi idag inne i ett lika avgörande systemskifte när skolverksamhet läggs ut på en marknad och konkurrensutsätts? Hur länge dröjer det innan universtitets- och högskoleutbildning och forskning ska ägas, styras och skötas av marknadskrafterna?Nutidshistoria på skolområdet är inget lättillgängligt ämne för gemene man. Det tycks den inte heller vara det för den politiska fritidspolitiken kanske inte ens för ansvariga skolpolitiker på högsta nivå.