En individuell utvecklingsplan med skriftliga omdömen

Regeringen hastar fram avgörande förändringar av bedömnings- och betygssystemet. I en så kallad Departementspromemoria från Utbildningsdepartementet föreskrivs förändringar i grundskoleförordningen som regeringen i stället borde komma överens med oppositionen om över blockgränserna!

Den obligatoriska skolan får ett förändrat bedömningsuppdrag från och med den 1 juli 2008. Lärare ska innan dess ha rett ut och tagit till sig innebörden i en rad begrepp som flyter in i varandra. Vad är skillnaden mellan skriftlig information och skriftligt omdöme? Hur skiljer sig ett betygsliknande omdöme från betyg och betygskriterier? När använder lärare summativ respektive formativ bedömning?

Betygssättning är myndighetsutövning med krav på dokumentation, insyn och likabehandling. Lärare bedömer och utvärderar sina elevers kunskapsutveckling innan de sätter betyg. Att lärare förstår de förändringar som föreskrivs avgör hur rättssäkerheten kan garanteras när de sätter betyg eller formulerar betygsliknande omdömen.

Som ansvarig för fortbildningen i utbildningsverksamheten i Strängnäs kommun blir jag frustrerad. Regeringen ”svingar sitt trollspö” och tror att huvudmän och skolledare under vårterminen 2008 kan upparbeta full förståelse för de förändringar som föreskrivs.

Lärare i år 1 – 5 har bedömt hur elever uppnår mål i år 5 – ja! Skolinspektionerna visar att lärare för de yngre barnen bedömer matematik och svenska! De flesta kommuner får kritik för att alla skolans ämnen inte bedöms i dessa årskurser! Kännedom om summativ och formativ bedömning finns men tillämpningen av den formativa bedömningen är än så länge outvecklad.

Uppdraget att i år 1 – 5 utarbeta nya förstärka utvecklingsplaner med skriftliga omdömen som kan vara betygsliknande innebär ett ökat krav på fortbildning för kommunerna. Sådan fortbildning tar tid att genomföra.

Nya mål i år 3

I Skolverkets senaste nyhetsbrev beskrivs arbetet med förslagen till nya målen i år tre. Nyhetsbrevet citerar en intressant bedömning av målen som görs av ansvarigt undervisningsråd.

Niclas Westin tror att de nya målförslagen för årskurs 3 kommer att skilja sig både i karaktär och funktion jämfört med målen i årskurs fem och nio.
- De reviderade förslagen till mål i årskurs 3 kommer mer direkt att gå att stämma av, medan målen i årskurs fem och nio förutsätter en tolkning. Det innebär bekymmer för lärarna eftersom olika delar av kursplanen innehåller olika logik och ska förstås på olika sätt. Men vi försöker utveckla detta i vårt kommentarmaterial, säger Westin.

Lärare för de yngre barnen (barnen på lågstadiet) ställs genom de nya målen inför en annan typ av mål än de som gäller för skolåren fyra till fem och sex till nio. Målen i år tre ska förstås på annat sätt än de övriga målen. Ställer inte målen i år tre krav på lärarens tolkning av dem? Räcker de exempel som ges för att tydliggöra den kunskapsnivå som ska uppnås? Nej! Detta har Skolverket insett och därför presenteras ett implementeringsprogram i tre steg.

Vid införandet av nationella mål och prov i årskurs 3 föreslår Skolverket därför en implementering med kompetensutvecklingsinsatser i tre steg.
Vid steg ett inbjuder Skolverket dels till informationskonferenser där representanter från varje skola samt skolhuvudmän deltar, dels till fördjupningskonferenser för de som skolhuvudmannen utser att organisera implementeringen på kommunnivå.
Vid steg två ansvarar skolhuvudmannen för att ge berörda lärare i såväl kommunala som fristående skolor möjlighet till fördjupning av innehållet i målen samt av relationen mellan mål och bedömning kopplat till undervisningen. Skolverket stödjer arbetet i steg två genom att tillhandahålla studiematerial och att ge fortbildning till implementeringsansvariga i kommunen.
Steg tre utgörs av kompetensutveckling, vilken bör styras av de enskilda skolornas behov. Skolverket avser att även i steg tre tillhandahålla studiematerial som skolorna kan använda för den egna skolans fortbildningssatsningar, förslagsvis med stöd från nationella och regionala utvecklingscentra.
Skolverket avser även att utveckla den hemsida som byggts upp under arbetet med att ta fram mål och prov i årskurs 3. Allt material som Skolverket tillhandahåller för de olika stegen skall gå att hämta fritt via denna hemsida.

Nu väntar vi alltså på beslut om att förslagen till mål för svenska/svenska som andra språk samt matematik ska fattas. Sen blir det fortbildning under våren eftersom målen ska börja gälla från hösten 08.

Kunskapssynen i debatten om kunskapsskolan

Det är bra med ett fokus på kunskapsskolan. Tyvärr är begreppet kunskap inte entydigt. Det råder inte längre någon samsyn om innebörden i detta begrepp. Det är inte så enkelt längre att kunskap är detsamma som faktakunskap.

Om eller när socialdemokraterna efter sitt rådslag ska återta initiativet i kunskapsdebatten bör de ta med sig ett tänkande kring vad googliseringen och globaliseringen redan betyder för våra samhällens kunskapsutveckling och därmed vår kunskapssyn. Vi behöver en fördjupad politisk debatt kring vilken kunskapssyn som ska avgöra en framtida organisation av skola och lärande. Jag vill utmana den debatten med hjälp av professor Thomas Kroksmark från Högskolan i Jönköping.

En av forskningsprofilerna på högskolan i Jönköping är Innovativt lärande. Innovativt lärande kännetecknas av googlisering, globalisering, digitalt lärande, intuition och tolkning.
” Det postmoderna lärandet är paradoxalt nog på samma gång globalt och lokalt. Eleven klickar sig från vilken plats som helst ut till en global cyberrymd fullproppad av information. Den riktigt intresserade eleven kan enkelt och snabbt skaffa sig kunskaper inom ett specifikt område eller ämne som ingen annan har. Kunskap har blivit demokratisk, den är allas, och skolan kan inte längre hävda kunskapsöverläge. Inte heller duger de traditionella pedagogiska teorierna som utgår ifrån att lärande styrs på vägar som är uppgjorda på förhand, inte heller att det krävs en viss mognad för att kunna hantera abstrakta kunskaper och lärandeformer eller att kunskaps- och färdighets(krav? nivåer?) kan definieras för alla. Därmed är också tur&ordning-pedagogiken ett minne blott. Utvecklingen inom det här området går mycket snabbt och allt händer framför ögonen på lärarna.”
Orden inom parentes i citatet är mina.

Det postmoderna lärandets betydelse för nioåringarna i årskurs 3, för elvaåringarna i årskurs 5 och för femtonåringarna i årskurs 9 är vad vi borde tala om mycket mer i den skoldebatt som sveper runt i media och de politiska församlingarna. Inte minst de som inom socialdemokratin rådslår kring den första följdfrågan till fråga fyra bör ägna sig åt att diskutera detta.

Val mellan likvärdiga alternativ

Socialdemokraterna har som bekant rådslag på gång kring skolan. Frågan om friskolorna tas upp under fråga tre. Hur kan vi förena valfrihet med en gemensam skola där elever med olika bakgrund lär sig tillsammans?

Några utgångspunkter ligger inbäddade i den inledande texten.
”Rätten att välja den skola som är bäst för det egna barnet är en självklarhet för de flesta föräldrar och är givetvis en frihet som också överensstämmer med grundläggande socialdemokratiska värderingar att ge alla möjlighet att styra över sina livsval.”

Socialdemokraterna är för rätten att välja skola men emot uppdelning, sortering och segregation.
”Tidig uppdelning och tidiga val blir i praktiken en sortering efter föräldrarnas bakgrund och riskerar snarare att stoppa elevernas utveckling.”
”Rätten att välja skola både mellan olika kommunala skolor och mellan en allt större andel friskolor tenderar att öka segregeringen”.

Grundläggande värderingar hamnar i konflikt med varandra.

Rättvisa villkor mellan kommunala skolor och friskolor, så att valfriheten blir reell och ett val mellan likvärdiga alternativ, kan bara uppnås med lagstiftning. Nödvändiga förändringar i skollagen bör därför backas upp av båda blocken för att få legitimitet för framtiden.

Våga att se att dagens skola inte är gårdagens och inte framtidens!

En helg med tid för återhämtning har passerat. Omberg är ett fantastiskt berg och erbjuder otroliga omgivningar att vandra i. Vid Omberg finns också Strand - Ellen Keys hem.
Ellen Key - Frihetens apostel ägnade en stor del av sitt liv åt samhällsdebatten och pedagogiken . 1900 skrev hon Barnets århundrade.

Vi är sju år in i 20 hundratalet. Finns det någon som har skrivit om vad detta århundrade kan tänkas innebära för barnen? Vilket mod att våga uttala sig om framtiden och om barns situation under ett helt århundrade!

Återkommen till vardagen läser jag Grundskoletidningen nr 3/2007: Skolutveckling - skolpolitik. Tomas Kroksmarks artikel Vart är skolan på väg och vad måste vi göra? gav mig flera uppslag och ingångar för mina funderingar kring skolutveckling och skolpolitik. Vart är vi på väg? Vi är mitt i ett väldigt kliv. Ska vi gå framåt eller bakåt? Ska vi stanna upp, stå still, backa eller gå framåt? På skolriksdan uppmanade Mats Ekholm skolministern att gå framåt. Uppfattar Ekholm att vi är på väg bakåt månne? Mina frågor blir som följer:
Vad har varit positivt i det vi genomlevt under de senaste 13 åren med Lpo 94?
Vad är utvecklingsbart med tanke på framtiden?
Vill vi vara utan de omprövningar och ”tankevändor” vi gjort under den här tiden?

Ylva Johansson gör ett debattinlägg i Skolportens nyhetsbrev där hon ger sitt svar på den sista av mina frågor. "Kritiken mot dagens styrning är bitvis svidande. Betyder det att det var fel att övergå till mål- och resultatstyrning? Mitt svar är nej." skriver Ylva och fortsätter: "De förändringar som nu föreslås och som enligt min mening bör genomföras leder längre och tydligare mot mål- och resultatstyrning. Det är inte aktuellt att gå tillbaka. Ingen vill nog på allvar idag återgå till ett relativt betygssystem där varje årskull alltid per definition får samma betygssnitt även om kunskaperna är bättre eller sämre än tidigare årskullars. Och ingen lärare vill nog tillbaks till kursplaner som radade upp en (oändligt) lång rad områden som man skulle ”undervisa om” utan att alls ange vad eleverna förväntades lära sig."

Tomas Kroksmark anser att den dagsaktuella debatt som förs om skola och utbildningssystem av i första hand skolpolitiker i allt väsentligt är ovärdig ett av världens bästa skolsystem och en mycket välutbildad yrkeskår.

Behöver jag skriva att jag håller med?

Historielös skoldebatt

När de politiska partierna med folkpartiets Jan Björklund i spetsen nu tar tag i skolpolitiken förväntar jag mig att kunskaper även i detta sammanhang värderas och sätts i fokus. En förskräckande historielöshet och okunskap är vad den skolpolitiska retoriken i alla partier visar upp. Vilka partier har varit tongivande och utformat vårt skolväsende under perioden från 1917 till 2007? Hur ser ministerlistan ut egentligen? Svaret hittar du på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_Sveriges_ecklesiastikministrarVilka avtryck har ministrarna lämnat efter sig ? Vilka var de avgörande frågorna? Hur har de politiska partierna agerat FÖR ATT FÅ LÅNGSIKTIGHET I DE SKOLPOLITISKA REFORMERNA? Har den politiska retoriken överhuvud taget haft något inflytande på verksamheten i skolorna?Själv började jag i folkskolan 1952 då Ivar Persson, Bondeförbundet var ecklesiastikminister. Jag gick fyra år i läroverket och tre år på gymnasium. Under hela den perioden var Ragnar Edenman ecklesiastikminister. Jag minns att vi fick lära oss hans namn och att det märkliga ordet för han yrke hade med kyrkan att göra. Under min studietid vid universitetet ändrades beteckningen. Olof Palme var den siste ecklesiastikministern och den förste utbildningsministern. Jag började arbeta som lärare i svenska och engelska under Ingvar Carlssons fyra år som utbildningsminister och har sedan dess varit med om tio olika utbildningsministrar, en undervisningsminister och tretton skolministrar som ytterst ansvariga för utveckling av skola och utbildning. Av de senare var Bengt Göransson både kultur- och skolminister och Lena Hallengren vår första föreskole- och ungdomsminister. Det återstår att se om hon får någon efterföljare.Så här i backspegeln kan jag se att det stora paradigmskiftet kom under 60-talet, när folkskolan, fackskolan och läroverken avskaffades och ersattes med enhetsskolan och tanken om en skola för alla manifesterad i den nioåriga grundskolan . Utbildning sågs som vägen till ett bättre liv. En välutbildad befolkning ansågs ha avgörande betydelse för utvecklingen av landets bruttonationalprodukt. Är vi idag inne i ett lika avgörande systemskifte när skolverksamhet läggs ut på en marknad och konkurrensutsätts? Hur länge dröjer det innan universtitets- och högskoleutbildning och forskning ska ägas, styras och skötas av marknadskrafterna?Nutidshistoria på skolområdet är inget lättillgängligt ämne för gemene man. Det tycks den inte heller vara det för den politiska fritidspolitiken kanske inte ens för ansvariga skolpolitiker på högsta nivå.

Om flumskola och kunskapsskola

"Det är politiken - inte skolan - som är flummig
Flosklerna har haglat i den flummiga debatt om skolan som förts här av ledande Strängnäspolitiker. Det har mest handlat om vad regeringen tänker göra och vad sossarna borde gjort."
Det är Dag Bremberg, journalist och politiker för mariefredspartiet som uttalar sig.

I ett angeläget debattinlägg i Eskilstuna-Kuriren http://ekuriren.se/vill han i stället diskutera elevpengen och skolornas ekonomi.

Jag känner samma irritation inför "flosklerna" men finner det ändå angeläget att kommentera det avsnitt i alliansens debattinlägg: Alla behövs för att skapa Mälardalens bästa skola LÖRDAG 21 APRIL 2007 som Bremberg refererar till:

"Det allra viktigaste är att kunskapsmålen nu står i centrum för allt skolarbete. Att de lokala socialdemokraterna nu följer Ylva Johanssons med fleras reträtt från de flumskolans ideal som kännetecknat svensk skola sedan sent 60-tal är bara positivt. Nu ges kunskapsskolan en chans och vi glädjer oss åt att kunna välkomna socialdemokraterna tillbaka till kunskapens väg. "

Läroplaner och kursplaner är de viktigaste styrdokumenten vi har för skolornas verksamhet. Vem har stått för dessa dokument? Socialdemokraterna avskaffade med Lgr 62 och Lgr 69 det gamla parallellskolesystemet med Folkskola och Läroverk. Det var däremot en moderat skolminister, Britt Mogård som tillsammans med Birgit Rodhe, fp i häftet Skolan ska fostra och i Lgr 80 ställde lärarkåren inför att målområdet Normer och värden skulle placeras före Kunskaper. Den läroplan för grundskolan som vi har idag, Lpo 94, utreddes och lades fram av Beatrice Ask, moderat skolminister. Utredningen hade rubriken Skola för bildning.
Jag frågar mig vem har egentligen stått för "flumskolan" när den dåtida skolpolitiska retoriken talade om och eftersträvade gemensamt agerade och samverkan kring samhällsuppdraget att ge fostan och utbildning till nationens barn och ungdomar?
Nu ser vi en borgerlig regering stödda av socialdemokrater återinföra ett parallellskolesystem med fristående "elitskolor" och kommunala skolor för dem som inte platsar i de "fina" skolorna.