Frihet att välja - för vem?

Vem väljer och på vilka grunder väljer man när valet står mellan kommunal skola och friskola? En rad infallsvinklar har snurrat runt i olika samtal under veckan som gått. Är det föräldrarna eller eleven som väljer? Säger föräldrar idag till sina barn att du ska gå i den eller den skolan? Är det i stället så att eleven säger: Jag ska gå i den skolan! Där ska mina kompisar gå därför vill jag också gå där! Kompisval är ett välkänt fenomen.

Att barnen ska ha kompisar och gärna i närheten av den plats man bor på har varit viktigt för hur förskola och skola har organiserats tidgare. Är vi på väg att gå ifrån detta? Är den så kallade närhetsprincipen överspelad? Ska den ersättas av eller har den redan helt och hållet ersatts av valfrihetsprincipen?

Föräldrarna avgör definitvt sina och barnens valmöjligheter genom hur tidigt de sätter sina barn i kö i de friskolor som finns i en kommun. Antagningen till friskolorna avgörs av datum för anmälan till kön. Nyinflyttade begränsas i sin valfrihet om de inte tidigare haft sina barn i en Montessoriskola. Skolor med denna profil har möjlighet att frångå kön för att bereda plats för sådana elever. För de kommunala skolorna gäller däremot att de är skyldiga att bereda plats för alla som bor i skolans upptagningsområde.

Den elev som inte stått i kö tillräckligt länge får inte gå med den kompis som var så viktig.

Vad är det föräldrar och/eller barn väljer eller väljer bort? En särskild pedagogik, ryktet om ett bra eller mindra bra bemötande av förskolans och skolans personal, lokaler med ytor för lek- och idrott, utrustning och material eller olika löften och förväntningar eller förutfattade meningar som man själv har eller som sprids genom mer eller mindre "proffsig" marknadsföring ?

Bara genom att tala med föräldrar går det att få svar på dessa frågor.