Kunskapssynen i debatten om kunskapsskolan

Det är bra med ett fokus på kunskapsskolan. Tyvärr är begreppet kunskap inte entydigt. Det råder inte längre någon samsyn om innebörden i detta begrepp. Det är inte så enkelt längre att kunskap är detsamma som faktakunskap.

Om eller när socialdemokraterna efter sitt rådslag ska återta initiativet i kunskapsdebatten bör de ta med sig ett tänkande kring vad googliseringen och globaliseringen redan betyder för våra samhällens kunskapsutveckling och därmed vår kunskapssyn. Vi behöver en fördjupad politisk debatt kring vilken kunskapssyn som ska avgöra en framtida organisation av skola och lärande. Jag vill utmana den debatten med hjälp av professor Thomas Kroksmark från Högskolan i Jönköping.

En av forskningsprofilerna på högskolan i Jönköping är Innovativt lärande. Innovativt lärande kännetecknas av googlisering, globalisering, digitalt lärande, intuition och tolkning.
” Det postmoderna lärandet är paradoxalt nog på samma gång globalt och lokalt. Eleven klickar sig från vilken plats som helst ut till en global cyberrymd fullproppad av information. Den riktigt intresserade eleven kan enkelt och snabbt skaffa sig kunskaper inom ett specifikt område eller ämne som ingen annan har. Kunskap har blivit demokratisk, den är allas, och skolan kan inte längre hävda kunskapsöverläge. Inte heller duger de traditionella pedagogiska teorierna som utgår ifrån att lärande styrs på vägar som är uppgjorda på förhand, inte heller att det krävs en viss mognad för att kunna hantera abstrakta kunskaper och lärandeformer eller att kunskaps- och färdighets(krav? nivåer?) kan definieras för alla. Därmed är också tur&ordning-pedagogiken ett minne blott. Utvecklingen inom det här området går mycket snabbt och allt händer framför ögonen på lärarna.”
Orden inom parentes i citatet är mina.

Det postmoderna lärandets betydelse för nioåringarna i årskurs 3, för elvaåringarna i årskurs 5 och för femtonåringarna i årskurs 9 är vad vi borde tala om mycket mer i den skoldebatt som sveper runt i media och de politiska församlingarna. Inte minst de som inom socialdemokratin rådslår kring den första följdfrågan till fråga fyra bör ägna sig åt att diskutera detta.

Val mellan likvärdiga alternativ

Socialdemokraterna har som bekant rådslag på gång kring skolan. Frågan om friskolorna tas upp under fråga tre. Hur kan vi förena valfrihet med en gemensam skola där elever med olika bakgrund lär sig tillsammans?

Några utgångspunkter ligger inbäddade i den inledande texten.
”Rätten att välja den skola som är bäst för det egna barnet är en självklarhet för de flesta föräldrar och är givetvis en frihet som också överensstämmer med grundläggande socialdemokratiska värderingar att ge alla möjlighet att styra över sina livsval.”

Socialdemokraterna är för rätten att välja skola men emot uppdelning, sortering och segregation.
”Tidig uppdelning och tidiga val blir i praktiken en sortering efter föräldrarnas bakgrund och riskerar snarare att stoppa elevernas utveckling.”
”Rätten att välja skola både mellan olika kommunala skolor och mellan en allt större andel friskolor tenderar att öka segregeringen”.

Grundläggande värderingar hamnar i konflikt med varandra.

Rättvisa villkor mellan kommunala skolor och friskolor, så att valfriheten blir reell och ett val mellan likvärdiga alternativ, kan bara uppnås med lagstiftning. Nödvändiga förändringar i skollagen bör därför backas upp av båda blocken för att få legitimitet för framtiden.

Frihet att välja - för vem?

Vem väljer och på vilka grunder väljer man när valet står mellan kommunal skola och friskola? En rad infallsvinklar har snurrat runt i olika samtal under veckan som gått. Är det föräldrarna eller eleven som väljer? Säger föräldrar idag till sina barn att du ska gå i den eller den skolan? Är det i stället så att eleven säger: Jag ska gå i den skolan! Där ska mina kompisar gå därför vill jag också gå där! Kompisval är ett välkänt fenomen.

Att barnen ska ha kompisar och gärna i närheten av den plats man bor på har varit viktigt för hur förskola och skola har organiserats tidgare. Är vi på väg att gå ifrån detta? Är den så kallade närhetsprincipen överspelad? Ska den ersättas av eller har den redan helt och hållet ersatts av valfrihetsprincipen?

Föräldrarna avgör definitvt sina och barnens valmöjligheter genom hur tidigt de sätter sina barn i kö i de friskolor som finns i en kommun. Antagningen till friskolorna avgörs av datum för anmälan till kön. Nyinflyttade begränsas i sin valfrihet om de inte tidigare haft sina barn i en Montessoriskola. Skolor med denna profil har möjlighet att frångå kön för att bereda plats för sådana elever. För de kommunala skolorna gäller däremot att de är skyldiga att bereda plats för alla som bor i skolans upptagningsområde.

Den elev som inte stått i kö tillräckligt länge får inte gå med den kompis som var så viktig.

Vad är det föräldrar och/eller barn väljer eller väljer bort? En särskild pedagogik, ryktet om ett bra eller mindra bra bemötande av förskolans och skolans personal, lokaler med ytor för lek- och idrott, utrustning och material eller olika löften och förväntningar eller förutfattade meningar som man själv har eller som sprids genom mer eller mindre "proffsig" marknadsföring ?

Bara genom att tala med föräldrar går det att få svar på dessa frågor.

Skolstart - omstart

Skolstarten får bli en omstart för mitt bloggande. Det har varit skönt med ett "sommarlov" även för en samhällsnyttans tjänstekvinna!
Förväntningarna inför ett nytt läsår finns där trots alla de gamla läsår som passerat. Outlook har fyllts med inbokade möten och aktiviter fram till vecka 44 - höstlovsveckan - veckan som ligger mitt i höstterminen.

En intressant artikel att börja läsåret med skrevs av Arne Engström, universitetslektor i pedagogik i DN: "De mest begåvade barnen är sämst på att lära nytt" .

"En ny studie med 2 700 barn avslöjar att de mest begåvade barnen har så lätt för sig i skolan att de inte lär sig studieteknik och att arbeta på rätt sätt. När kraven ökar är de oförberedda på att behöva plugga. Den upptäckten kommer som en chock. Barnen får svårt att koncentrera sig och skolprestationerna faller dramatiskt."

Bristande arbetsvanor och studieteknik är den förklaring som ges i artikeln. Intressant men finns det fler förklaringsmodeller? Sådana ges kanske vid en egen läsning av forskningsrapporten. Intressant är också att läs- och räkneförmågan varit utgångspunkter för bedömningen!

Inspirerad av intrycken från The 13th Conference on Thinking i Norrköping i juni vill jag påstå att svensk skola behöver erbjuda sina elever bättre "tankeverktyg". Att utmana och utveckla alla elevers tänkande (både de duktigas och de mindre duktigas) är den utmaning som informationssamhället ställer dagens pedagoger inför.
Detta har man uppfattat i de anglosaxiska länderna. Australiens och Nya Zeelands pedagoger utvecklar metoder, amerikanska och brittiska pedagoger likaså. Var finns de svenska pedagoger som utvecklar metoder baserade på beprövad gemensam erfarenhet för att lära svenska barn att tänka?