I Skolverkets senaste nyhetsbrev beskrivs arbetet med förslagen till nya målen i år tre. Nyhetsbrevet citerar en intressant bedömning av målen som görs av ansvarigt undervisningsråd.
Niclas Westin tror att de nya målförslagen för årskurs 3 kommer att skilja sig både i karaktär och funktion jämfört med målen i årskurs fem och nio.
- De reviderade förslagen till mål i årskurs 3 kommer mer direkt att gå att stämma av, medan målen i årskurs fem och nio förutsätter en tolkning. Det innebär bekymmer för lärarna eftersom olika delar av kursplanen innehåller olika logik och ska förstås på olika sätt. Men vi försöker utveckla detta i vårt kommentarmaterial, säger Westin.
Lärare för de yngre barnen (barnen på lågstadiet) ställs genom de nya målen inför en annan typ av mål än de som gäller för skolåren fyra till fem och sex till nio. Målen i år tre ska förstås på annat sätt än de övriga målen. Ställer inte målen i år tre krav på lärarens tolkning av dem? Räcker de exempel som ges för att tydliggöra den kunskapsnivå som ska uppnås? Nej! Detta har Skolverket insett och därför presenteras ett implementeringsprogram i tre steg.
Vid införandet av nationella mål och prov i årskurs 3 föreslår Skolverket därför en implementering med kompetensutvecklingsinsatser i tre steg.
Vid steg ett inbjuder Skolverket dels till informationskonferenser där representanter från varje skola samt skolhuvudmän deltar, dels till fördjupningskonferenser för de som skolhuvudmannen utser att organisera implementeringen på kommunnivå.
Vid steg två ansvarar skolhuvudmannen för att ge berörda lärare i såväl kommunala som fristående skolor möjlighet till fördjupning av innehållet i målen samt av relationen mellan mål och bedömning kopplat till undervisningen. Skolverket stödjer arbetet i steg två genom att tillhandahålla studiematerial och att ge fortbildning till implementeringsansvariga i kommunen.
Steg tre utgörs av kompetensutveckling, vilken bör styras av de enskilda skolornas behov. Skolverket avser att även i steg tre tillhandahålla studiematerial som skolorna kan använda för den egna skolans fortbildningssatsningar, förslagsvis med stöd från nationella och regionala utvecklingscentra.
Skolverket avser även att utveckla den hemsida som byggts upp under arbetet med att ta fram mål och prov i årskurs 3. Allt material som Skolverket tillhandahåller för de olika stegen skall gå att hämta fritt via denna hemsida.
Nu väntar vi alltså på beslut om att förslagen till mål för svenska/svenska som andra språk samt matematik ska fattas. Sen blir det fortbildning under våren eftersom målen ska börja gälla från hösten 08.
söndag 30 december 2007
måndag 17 december 2007
Ännu en ny omgång mål i år 3
Skolverket har nu kommit med den fjärde versionen av mål för år 3 som publicerats på verkets hemsida. Av rapporten framgår att de anonyma författarna fått brottas med många intressenter för att åstadkomma sitt förslag. Får målen godkänt av utbildningsdepartementet denna gång måntro?
Målen är otvetydigt mer detaljerade genom de exempel som ges. De är också fler än tidigare. Kanske till följd av att det inte finns så många mål med flera mål i målet. Hängde ni med?
Genom exemplen har man också definierat kunskapsinnehållet.
I den fem sidor korta rapporten lyfts några intressanta aspekter på hur uppdraget hanterats.
Man har strävat efter ett öppet arbetssätt trots de snäva tidsramarna. Någon utprövning av målen har inte kunnat genomföras. Om detta säger rapporten:
”Skolverkets målförslag har en delvis oprövad målstruktur. Hur den kommer att förstås och tillämpas i verksamheten och vad det kan ge för effekter är därför svårt att förutsäga.” …..
”Skolverket bedömer att det är helt nödvändigt att utarbeta ett kommenterande material till de föreslagna målen. Ett sådant material bör bland annat behandla målens relation till de befintliga kursplanerna i respektive ämne inklusive mål att uppnå för årskurs fem.”
Skolverket har uppfattat att man har krav på sig att använda ett mer lättbegripligt språk. Från att tidigare ha skrivit för de yrkesprofessionella skriver man denna gång med föräldrar som mottagare. Min bedömning är att texten blivit lättare att ta till sig. En fråga som ändå hänger kvar är om nioåringar ens med lärarens hjälp kan ta till sig textens målformuleringar. Risken finns att lärarkåren än en gång hamnar i ett tolkningsdilemma när målen ska förmedlas till eleverna.
Intressant är också att "ett flertal forskare reagerat på den språkliga utformningen av målen. De framför att målens nivå tenderar att upplevas lägre än vad den egentligen är."
Min slutsats: När man går ifrån den mycket svåra byråkratsvenskan riskerar målen att uppfattas som lättare att uppnå. Hoppsan!!
Målen är otvetydigt mer detaljerade genom de exempel som ges. De är också fler än tidigare. Kanske till följd av att det inte finns så många mål med flera mål i målet. Hängde ni med?
Genom exemplen har man också definierat kunskapsinnehållet.
I den fem sidor korta rapporten lyfts några intressanta aspekter på hur uppdraget hanterats.
Man har strävat efter ett öppet arbetssätt trots de snäva tidsramarna. Någon utprövning av målen har inte kunnat genomföras. Om detta säger rapporten:
”Skolverkets målförslag har en delvis oprövad målstruktur. Hur den kommer att förstås och tillämpas i verksamheten och vad det kan ge för effekter är därför svårt att förutsäga.” …..
”Skolverket bedömer att det är helt nödvändigt att utarbeta ett kommenterande material till de föreslagna målen. Ett sådant material bör bland annat behandla målens relation till de befintliga kursplanerna i respektive ämne inklusive mål att uppnå för årskurs fem.”
Skolverket har uppfattat att man har krav på sig att använda ett mer lättbegripligt språk. Från att tidigare ha skrivit för de yrkesprofessionella skriver man denna gång med föräldrar som mottagare. Min bedömning är att texten blivit lättare att ta till sig. En fråga som ändå hänger kvar är om nioåringar ens med lärarens hjälp kan ta till sig textens målformuleringar. Risken finns att lärarkåren än en gång hamnar i ett tolkningsdilemma när målen ska förmedlas till eleverna.
Intressant är också att "ett flertal forskare reagerat på den språkliga utformningen av målen. De framför att målens nivå tenderar att upplevas lägre än vad den egentligen är."
Min slutsats: När man går ifrån den mycket svåra byråkratsvenskan riskerar målen att uppfattas som lättare att uppnå. Hoppsan!!
fredag 31 augusti 2007
Kunskapssynen i debatten om kunskapsskolan
Det är bra med ett fokus på kunskapsskolan. Tyvärr är begreppet kunskap inte entydigt. Det råder inte längre någon samsyn om innebörden i detta begrepp. Det är inte så enkelt längre att kunskap är detsamma som faktakunskap.
Om eller när socialdemokraterna efter sitt rådslag ska återta initiativet i kunskapsdebatten bör de ta med sig ett tänkande kring vad googliseringen och globaliseringen redan betyder för våra samhällens kunskapsutveckling och därmed vår kunskapssyn. Vi behöver en fördjupad politisk debatt kring vilken kunskapssyn som ska avgöra en framtida organisation av skola och lärande. Jag vill utmana den debatten med hjälp av professor Thomas Kroksmark från Högskolan i Jönköping.
En av forskningsprofilerna på högskolan i Jönköping är Innovativt lärande. Innovativt lärande kännetecknas av googlisering, globalisering, digitalt lärande, intuition och tolkning.
” Det postmoderna lärandet är paradoxalt nog på samma gång globalt och lokalt. Eleven klickar sig från vilken plats som helst ut till en global cyberrymd fullproppad av information. Den riktigt intresserade eleven kan enkelt och snabbt skaffa sig kunskaper inom ett specifikt område eller ämne som ingen annan har. Kunskap har blivit demokratisk, den är allas, och skolan kan inte längre hävda kunskapsöverläge. Inte heller duger de traditionella pedagogiska teorierna som utgår ifrån att lärande styrs på vägar som är uppgjorda på förhand, inte heller att det krävs en viss mognad för att kunna hantera abstrakta kunskaper och lärandeformer eller att kunskaps- och färdighets(krav? nivåer?) kan definieras för alla. Därmed är också tur&ordning-pedagogiken ett minne blott. Utvecklingen inom det här området går mycket snabbt och allt händer framför ögonen på lärarna.”
Orden inom parentes i citatet är mina.
Det postmoderna lärandets betydelse för nioåringarna i årskurs 3, för elvaåringarna i årskurs 5 och för femtonåringarna i årskurs 9 är vad vi borde tala om mycket mer i den skoldebatt som sveper runt i media och de politiska församlingarna. Inte minst de som inom socialdemokratin rådslår kring den första följdfrågan till fråga fyra bör ägna sig åt att diskutera detta.
Om eller när socialdemokraterna efter sitt rådslag ska återta initiativet i kunskapsdebatten bör de ta med sig ett tänkande kring vad googliseringen och globaliseringen redan betyder för våra samhällens kunskapsutveckling och därmed vår kunskapssyn. Vi behöver en fördjupad politisk debatt kring vilken kunskapssyn som ska avgöra en framtida organisation av skola och lärande. Jag vill utmana den debatten med hjälp av professor Thomas Kroksmark från Högskolan i Jönköping.
En av forskningsprofilerna på högskolan i Jönköping är Innovativt lärande. Innovativt lärande kännetecknas av googlisering, globalisering, digitalt lärande, intuition och tolkning.
” Det postmoderna lärandet är paradoxalt nog på samma gång globalt och lokalt. Eleven klickar sig från vilken plats som helst ut till en global cyberrymd fullproppad av information. Den riktigt intresserade eleven kan enkelt och snabbt skaffa sig kunskaper inom ett specifikt område eller ämne som ingen annan har. Kunskap har blivit demokratisk, den är allas, och skolan kan inte längre hävda kunskapsöverläge. Inte heller duger de traditionella pedagogiska teorierna som utgår ifrån att lärande styrs på vägar som är uppgjorda på förhand, inte heller att det krävs en viss mognad för att kunna hantera abstrakta kunskaper och lärandeformer eller att kunskaps- och färdighets(krav? nivåer?) kan definieras för alla. Därmed är också tur&ordning-pedagogiken ett minne blott. Utvecklingen inom det här området går mycket snabbt och allt händer framför ögonen på lärarna.”
Orden inom parentes i citatet är mina.
Det postmoderna lärandets betydelse för nioåringarna i årskurs 3, för elvaåringarna i årskurs 5 och för femtonåringarna i årskurs 9 är vad vi borde tala om mycket mer i den skoldebatt som sveper runt i media och de politiska församlingarna. Inte minst de som inom socialdemokratin rådslår kring den första följdfrågan till fråga fyra bör ägna sig åt att diskutera detta.
onsdag 29 augusti 2007
Val mellan likvärdiga alternativ
Socialdemokraterna har som bekant rådslag på gång kring skolan. Frågan om friskolorna tas upp under fråga tre. Hur kan vi förena valfrihet med en gemensam skola där elever med olika bakgrund lär sig tillsammans?
Några utgångspunkter ligger inbäddade i den inledande texten.
”Rätten att välja den skola som är bäst för det egna barnet är en självklarhet för de flesta föräldrar och är givetvis en frihet som också överensstämmer med grundläggande socialdemokratiska värderingar att ge alla möjlighet att styra över sina livsval.”
Socialdemokraterna är för rätten att välja skola men emot uppdelning, sortering och segregation.
”Tidig uppdelning och tidiga val blir i praktiken en sortering efter föräldrarnas bakgrund och riskerar snarare att stoppa elevernas utveckling.”
”Rätten att välja skola både mellan olika kommunala skolor och mellan en allt större andel friskolor tenderar att öka segregeringen”.
Grundläggande värderingar hamnar i konflikt med varandra.
Rättvisa villkor mellan kommunala skolor och friskolor, så att valfriheten blir reell och ett val mellan likvärdiga alternativ, kan bara uppnås med lagstiftning. Nödvändiga förändringar i skollagen bör därför backas upp av båda blocken för att få legitimitet för framtiden.
Några utgångspunkter ligger inbäddade i den inledande texten.
”Rätten att välja den skola som är bäst för det egna barnet är en självklarhet för de flesta föräldrar och är givetvis en frihet som också överensstämmer med grundläggande socialdemokratiska värderingar att ge alla möjlighet att styra över sina livsval.”
Socialdemokraterna är för rätten att välja skola men emot uppdelning, sortering och segregation.
”Tidig uppdelning och tidiga val blir i praktiken en sortering efter föräldrarnas bakgrund och riskerar snarare att stoppa elevernas utveckling.”
”Rätten att välja skola både mellan olika kommunala skolor och mellan en allt större andel friskolor tenderar att öka segregeringen”.
Grundläggande värderingar hamnar i konflikt med varandra.
Rättvisa villkor mellan kommunala skolor och friskolor, så att valfriheten blir reell och ett val mellan likvärdiga alternativ, kan bara uppnås med lagstiftning. Nödvändiga förändringar i skollagen bör därför backas upp av båda blocken för att få legitimitet för framtiden.
lördag 25 augusti 2007
Frihet att välja - för vem?
Vem väljer och på vilka grunder väljer man när valet står mellan kommunal skola och friskola? En rad infallsvinklar har snurrat runt i olika samtal under veckan som gått. Är det föräldrarna eller eleven som väljer? Säger föräldrar idag till sina barn att du ska gå i den eller den skolan? Är det i stället så att eleven säger: Jag ska gå i den skolan! Där ska mina kompisar gå därför vill jag också gå där! Kompisval är ett välkänt fenomen.
Att barnen ska ha kompisar och gärna i närheten av den plats man bor på har varit viktigt för hur förskola och skola har organiserats tidgare. Är vi på väg att gå ifrån detta? Är den så kallade närhetsprincipen överspelad? Ska den ersättas av eller har den redan helt och hållet ersatts av valfrihetsprincipen?
Föräldrarna avgör definitvt sina och barnens valmöjligheter genom hur tidigt de sätter sina barn i kö i de friskolor som finns i en kommun. Antagningen till friskolorna avgörs av datum för anmälan till kön. Nyinflyttade begränsas i sin valfrihet om de inte tidigare haft sina barn i en Montessoriskola. Skolor med denna profil har möjlighet att frångå kön för att bereda plats för sådana elever. För de kommunala skolorna gäller däremot att de är skyldiga att bereda plats för alla som bor i skolans upptagningsområde.
Den elev som inte stått i kö tillräckligt länge får inte gå med den kompis som var så viktig.
Vad är det föräldrar och/eller barn väljer eller väljer bort? En särskild pedagogik, ryktet om ett bra eller mindra bra bemötande av förskolans och skolans personal, lokaler med ytor för lek- och idrott, utrustning och material eller olika löften och förväntningar eller förutfattade meningar som man själv har eller som sprids genom mer eller mindre "proffsig" marknadsföring ?
Bara genom att tala med föräldrar går det att få svar på dessa frågor.
Att barnen ska ha kompisar och gärna i närheten av den plats man bor på har varit viktigt för hur förskola och skola har organiserats tidgare. Är vi på väg att gå ifrån detta? Är den så kallade närhetsprincipen överspelad? Ska den ersättas av eller har den redan helt och hållet ersatts av valfrihetsprincipen?
Föräldrarna avgör definitvt sina och barnens valmöjligheter genom hur tidigt de sätter sina barn i kö i de friskolor som finns i en kommun. Antagningen till friskolorna avgörs av datum för anmälan till kön. Nyinflyttade begränsas i sin valfrihet om de inte tidigare haft sina barn i en Montessoriskola. Skolor med denna profil har möjlighet att frångå kön för att bereda plats för sådana elever. För de kommunala skolorna gäller däremot att de är skyldiga att bereda plats för alla som bor i skolans upptagningsområde.
Den elev som inte stått i kö tillräckligt länge får inte gå med den kompis som var så viktig.
Vad är det föräldrar och/eller barn väljer eller väljer bort? En särskild pedagogik, ryktet om ett bra eller mindra bra bemötande av förskolans och skolans personal, lokaler med ytor för lek- och idrott, utrustning och material eller olika löften och förväntningar eller förutfattade meningar som man själv har eller som sprids genom mer eller mindre "proffsig" marknadsföring ?
Bara genom att tala med föräldrar går det att få svar på dessa frågor.
torsdag 23 augusti 2007
Skolstart - omstart
Skolstarten får bli en omstart för mitt bloggande. Det har varit skönt med ett "sommarlov" även för en samhällsnyttans tjänstekvinna!
Förväntningarna inför ett nytt läsår finns där trots alla de gamla läsår som passerat. Outlook har fyllts med inbokade möten och aktiviter fram till vecka 44 - höstlovsveckan - veckan som ligger mitt i höstterminen.
En intressant artikel att börja läsåret med skrevs av Arne Engström, universitetslektor i pedagogik i DN: "De mest begåvade barnen är sämst på att lära nytt" .
"En ny studie med 2 700 barn avslöjar att de mest begåvade barnen har så lätt för sig i skolan att de inte lär sig studieteknik och att arbeta på rätt sätt. När kraven ökar är de oförberedda på att behöva plugga. Den upptäckten kommer som en chock. Barnen får svårt att koncentrera sig och skolprestationerna faller dramatiskt."
Bristande arbetsvanor och studieteknik är den förklaring som ges i artikeln. Intressant men finns det fler förklaringsmodeller? Sådana ges kanske vid en egen läsning av forskningsrapporten. Intressant är också att läs- och räkneförmågan varit utgångspunkter för bedömningen!
Inspirerad av intrycken från The 13th Conference on Thinking i Norrköping i juni vill jag påstå att svensk skola behöver erbjuda sina elever bättre "tankeverktyg". Att utmana och utveckla alla elevers tänkande (både de duktigas och de mindre duktigas) är den utmaning som informationssamhället ställer dagens pedagoger inför.
Detta har man uppfattat i de anglosaxiska länderna. Australiens och Nya Zeelands pedagoger utvecklar metoder, amerikanska och brittiska pedagoger likaså. Var finns de svenska pedagoger som utvecklar metoder baserade på beprövad gemensam erfarenhet för att lära svenska barn att tänka?
Förväntningarna inför ett nytt läsår finns där trots alla de gamla läsår som passerat. Outlook har fyllts med inbokade möten och aktiviter fram till vecka 44 - höstlovsveckan - veckan som ligger mitt i höstterminen.
En intressant artikel att börja läsåret med skrevs av Arne Engström, universitetslektor i pedagogik i DN: "De mest begåvade barnen är sämst på att lära nytt" .
"En ny studie med 2 700 barn avslöjar att de mest begåvade barnen har så lätt för sig i skolan att de inte lär sig studieteknik och att arbeta på rätt sätt. När kraven ökar är de oförberedda på att behöva plugga. Den upptäckten kommer som en chock. Barnen får svårt att koncentrera sig och skolprestationerna faller dramatiskt."
Bristande arbetsvanor och studieteknik är den förklaring som ges i artikeln. Intressant men finns det fler förklaringsmodeller? Sådana ges kanske vid en egen läsning av forskningsrapporten. Intressant är också att läs- och räkneförmågan varit utgångspunkter för bedömningen!
Inspirerad av intrycken från The 13th Conference on Thinking i Norrköping i juni vill jag påstå att svensk skola behöver erbjuda sina elever bättre "tankeverktyg". Att utmana och utveckla alla elevers tänkande (både de duktigas och de mindre duktigas) är den utmaning som informationssamhället ställer dagens pedagoger inför.Detta har man uppfattat i de anglosaxiska länderna. Australiens och Nya Zeelands pedagoger utvecklar metoder, amerikanska och brittiska pedagoger likaså. Var finns de svenska pedagoger som utvecklar metoder baserade på beprövad gemensam erfarenhet för att lära svenska barn att tänka?
fredag 15 juni 2007
Alltför mycket på G
Modemet har varit ur funktion. Arbetsuppgifterna har varit för många. Det har varit alltför vackert väder för att sitta inne och blogga. Där har ni min förklaring till att det inte blivit några inlägg på länge.
Mycket har avhandlats kring friskolor och betygssättning sedan sist. Idag har också Jan Björklund blivit officiellt nominerad till ny partiledare i Folkpartiet.
I Strängnäs räknar vi "tomstolar" i vår kommunala grundskoleorganisation. Runt 500 beräknar vi dem till. Tomstolarna är naturligtvis utspridda på olika enheter. Ekonomiskt motsvarat de dock tillsammans en medelstor skola. Med stolarna fyllda skulle skolorna ha en betydligt bättre ekonomi. Beräkningarna är föranledda av en ansökan till Skolverket om ytterligare en fristående grundskola i kommunen.
En betydligt mer postitiv sammanställning har vi gjort av 9:ornas slutbetyg inför skolavslutningen. Årets elever i år 9 är den elevgrupp som har den högsta andelen elever någonsin som fått godkänt i alla ämnen enligt det mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet.
Äntligen får vi utdelning av vårt långsiktiga arbete med likvärdig bedömning och betygsättning!
Mycket har avhandlats kring friskolor och betygssättning sedan sist. Idag har också Jan Björklund blivit officiellt nominerad till ny partiledare i Folkpartiet.
I Strängnäs räknar vi "tomstolar" i vår kommunala grundskoleorganisation. Runt 500 beräknar vi dem till. Tomstolarna är naturligtvis utspridda på olika enheter. Ekonomiskt motsvarat de dock tillsammans en medelstor skola. Med stolarna fyllda skulle skolorna ha en betydligt bättre ekonomi. Beräkningarna är föranledda av en ansökan till Skolverket om ytterligare en fristående grundskola i kommunen.
En betydligt mer postitiv sammanställning har vi gjort av 9:ornas slutbetyg inför skolavslutningen. Årets elever i år 9 är den elevgrupp som har den högsta andelen elever någonsin som fått godkänt i alla ämnen enligt det mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet.
Äntligen får vi utdelning av vårt långsiktiga arbete med likvärdig bedömning och betygsättning!
måndag 4 juni 2007
Friskoleexplosion på gymnasiet
Var tredje gymnasieskola är i dag en friskola. Det är en utveckling som oroar många, även de som tidigare varit positiva till fler friskolor. Aktuellt tar upp Friskoleboomen än en gång i något som verkar bli ett tema för de närmaste dagarnas inslag.
Jag sitter med uppdraget att utforma ett yttrande över hur vår kommun kommer att påverkas av etableringar av nya friskolor i närliggande kommuner. Jag följer debatten med stort intresse. Jan Björklunds reaktion är intressant. Han drar till synes självklart slutsatsen att eleverna flyr den kommunala skolan. Vad säger han då?
Eleverna flyr den politiskt styrda verksamheten till förmån för friskolekoncernernas skickligt marknadsförda spektakulära utbildningar. ”Det är helt okej att det växer fram alternativ, men i grunden så måste Sverige ta itu med kvaliteten i den kommunala skolan”, säger skolminister Jan Björklund (fp).
Ja, säger jag, det är bara där Björklund kommer att kunna ha inflytande. Över de andra skolorna lär andra än politikerna vara de som bestämmer. Ägandestrukturen har redan visat sig i ett antal stora vinstdrivande koncerner. Kjell-Olov Feldt menar i debatt med Metta Fjellner att det är i friskolorna som staten har sitt största inflytande.
Staten kan kanske genom Skolverket kvalitetsgranska, tänker jag, men inte politiskt på samma sätt som sker i kommunerna. En kraftig utökning av Skolverkets inspektion är naturligtvis en modell. För min del ser jag ett annat alternativ. Ge kommunen inspektionsrätt i de fristående skolor som kommunen ekonomiskt möjliggör genom elevpeng eller på annat sätt.
Metta Fjelkner frågar med rätta efter vart huvudmannaskapet tar vägen i den flora av nya alternativa driftsformer som växer fram. Vilka blir det som lärarförbunden ska ha som motpart i de fackliga förhandlingarna? Vilka blir arbetsvillkoren för lärarna i de skolor som har andra huvudmän än Sveriges kommuner och landsting?
De fristående skolorna verkar designa sina utbildningar utan att bry sig om att en ny läroplan ska tas fram av alliansregeringen. Hur väl insatta är de nya ägarna i de politiskt beslutade eller planerade styrdokumenten? På vilka grunder lanserar de sina nydanande populistiska utbildningar? Hur hanterar de frestelserna när det gäller att betygssätta elever, använda timplanen för lärarledda lektioner, själva välja vad de gör och inte gör av allt som ska göras enligt lagar och förordningar?
POLITIKERNA ÄR PÅ VÄG ATT ABDIKERA FRÅN SITT UPPDRAG SOM ANSVARIGA FÖR SKOLA OCH UTBILDNING!!! Att ägna sig åt god ekonomisk hushållning med skattebetalarnas medel är deras uppdrag. Hur kan de se till att detta uppdrag får genomslag i de privatägda koncernerna?
Vad är det förresten som säger att de kommunala skolorna blir förlorarna? De kan bli de skolor som står för kontinuiteten och de gedigna kunskaperna. De kan bli de skolor som visserligen förnyar sina strukturer men som från grunden vet vad de håller på med.
Jag sitter med uppdraget att utforma ett yttrande över hur vår kommun kommer att påverkas av etableringar av nya friskolor i närliggande kommuner. Jag följer debatten med stort intresse. Jan Björklunds reaktion är intressant. Han drar till synes självklart slutsatsen att eleverna flyr den kommunala skolan. Vad säger han då?
Eleverna flyr den politiskt styrda verksamheten till förmån för friskolekoncernernas skickligt marknadsförda spektakulära utbildningar. ”Det är helt okej att det växer fram alternativ, men i grunden så måste Sverige ta itu med kvaliteten i den kommunala skolan”, säger skolminister Jan Björklund (fp).
Ja, säger jag, det är bara där Björklund kommer att kunna ha inflytande. Över de andra skolorna lär andra än politikerna vara de som bestämmer. Ägandestrukturen har redan visat sig i ett antal stora vinstdrivande koncerner. Kjell-Olov Feldt menar i debatt med Metta Fjellner att det är i friskolorna som staten har sitt största inflytande.
Staten kan kanske genom Skolverket kvalitetsgranska, tänker jag, men inte politiskt på samma sätt som sker i kommunerna. En kraftig utökning av Skolverkets inspektion är naturligtvis en modell. För min del ser jag ett annat alternativ. Ge kommunen inspektionsrätt i de fristående skolor som kommunen ekonomiskt möjliggör genom elevpeng eller på annat sätt.
Metta Fjelkner frågar med rätta efter vart huvudmannaskapet tar vägen i den flora av nya alternativa driftsformer som växer fram. Vilka blir det som lärarförbunden ska ha som motpart i de fackliga förhandlingarna? Vilka blir arbetsvillkoren för lärarna i de skolor som har andra huvudmän än Sveriges kommuner och landsting?
De fristående skolorna verkar designa sina utbildningar utan att bry sig om att en ny läroplan ska tas fram av alliansregeringen. Hur väl insatta är de nya ägarna i de politiskt beslutade eller planerade styrdokumenten? På vilka grunder lanserar de sina nydanande populistiska utbildningar? Hur hanterar de frestelserna när det gäller att betygssätta elever, använda timplanen för lärarledda lektioner, själva välja vad de gör och inte gör av allt som ska göras enligt lagar och förordningar?
POLITIKERNA ÄR PÅ VÄG ATT ABDIKERA FRÅN SITT UPPDRAG SOM ANSVARIGA FÖR SKOLA OCH UTBILDNING!!! Att ägna sig åt god ekonomisk hushållning med skattebetalarnas medel är deras uppdrag. Hur kan de se till att detta uppdrag får genomslag i de privatägda koncernerna?
Vad är det förresten som säger att de kommunala skolorna blir förlorarna? De kan bli de skolor som står för kontinuiteten och de gedigna kunskaperna. De kan bli de skolor som visserligen förnyar sina strukturer men som från grunden vet vad de håller på med.
måndag 28 maj 2007
Betygsskillnader mellan fristående och kommunala skolor
Radioprogrammet Kaliber tar upp betygsättningen i friskola och kommunal skola. Kaliber har gjort en stor jämförelse mellan skolors slutbetyg i förhållande till resultat på nationella prov. Granskningen visar att elever i friskolor oftare får högre betyg än de skrivit på de nationella proven.
Från och med 2003 är det möjligt att göra sådana jämförelser för alla skolor i en kommun. Innan dess vara det bara ett urval av skolor som deltog i den nationella sammanställningen av resultaten.
Skolministern ställs till svars och reagerar på skillnaderna i betygssättningen. Som medicin pekar Björklund på arbetet med en ny läroplan som klarare uttalar vad som krävs för ett visst betyg och på att de nationella proven bör rättas på ett annat sätt än hittills.
- En del av proven ska rättas centralt. Så skall vi kolla betygssättningen från statens sida. Om någon sätter glädjebetyg ska de tas i örat, menar skolministern.
Hur då? frågar reportern.
– Skolmyndigheterna ska få i uppdrag att granska detta bättre i fortsättningen. Och till sist är det naturligtvis så att om det är så att en friskola gång efter gång efter gång ägnar sig åt glädjebetygsättning, då ska inte de få vara friskola längre, säger skolminister Jan Björklund.
Olikheterna i betygssättningen är egentligen ingen nyhet. 2005 visade Christina Wikström i en doktorsavhandling att friskoleeleverna på gymnasiet får mer generösa betyg i förhållande till vad de kan, jämfört med kommunala studenter. Wikströms tes är att friskolorna delvis konkurrerar om eleverna med höga betyg.
Det är bra att frågan kommer upp till diskussion. Friskoleboomen framträder tydligt i det ökade antalet ansökningar om att få starta friskolor som kommunerna ska skriva yttranden över med dead-line den 15 september.
Fler frågor kan antas bli föremål för granskning. Eva-Lis Preisz, ordförande i Lärarförbundet och Kjell-Olof Feldt, ordförande i Friskolornas Riksförbund möttes i en debatt i P1 morgon med anledning av Kalibers granskning. Olika orsaker diskuterades, bland annat att konkurrens om eleverna driver upp betygen – betygsresultaten används ofta i marknadsföringen av skolorna.
- Det finns en konkurrenssituation mellan kommunala skolor och fristående skolor i många kommuner. Grunden är att om man inte får elever får man inte heller skolpeng och ekonomiska förutsättningar att driva sin skola vidare, sade Eva-Lis Preisz.
Kjell-Olof Feldt menade att kunskapen om betygssättning är låg i lärarkåren generellt.
- På fristående skolor är andelen utbildade lärare låg. Naturligtvis får det följder på hur kunskapen om bedömning och betygssättning ser ut, påpekade Eva-Lis Preisz.
Likvärdig bedömning och betygssättning har äntligen hamnat i den politiska och fackliga hetluften.
Från och med 2003 är det möjligt att göra sådana jämförelser för alla skolor i en kommun. Innan dess vara det bara ett urval av skolor som deltog i den nationella sammanställningen av resultaten.
Skolministern ställs till svars och reagerar på skillnaderna i betygssättningen. Som medicin pekar Björklund på arbetet med en ny läroplan som klarare uttalar vad som krävs för ett visst betyg och på att de nationella proven bör rättas på ett annat sätt än hittills.
- En del av proven ska rättas centralt. Så skall vi kolla betygssättningen från statens sida. Om någon sätter glädjebetyg ska de tas i örat, menar skolministern.
Hur då? frågar reportern.
– Skolmyndigheterna ska få i uppdrag att granska detta bättre i fortsättningen. Och till sist är det naturligtvis så att om det är så att en friskola gång efter gång efter gång ägnar sig åt glädjebetygsättning, då ska inte de få vara friskola längre, säger skolminister Jan Björklund.
Olikheterna i betygssättningen är egentligen ingen nyhet. 2005 visade Christina Wikström i en doktorsavhandling att friskoleeleverna på gymnasiet får mer generösa betyg i förhållande till vad de kan, jämfört med kommunala studenter. Wikströms tes är att friskolorna delvis konkurrerar om eleverna med höga betyg.
Det är bra att frågan kommer upp till diskussion. Friskoleboomen framträder tydligt i det ökade antalet ansökningar om att få starta friskolor som kommunerna ska skriva yttranden över med dead-line den 15 september.
Fler frågor kan antas bli föremål för granskning. Eva-Lis Preisz, ordförande i Lärarförbundet och Kjell-Olof Feldt, ordförande i Friskolornas Riksförbund möttes i en debatt i P1 morgon med anledning av Kalibers granskning. Olika orsaker diskuterades, bland annat att konkurrens om eleverna driver upp betygen – betygsresultaten används ofta i marknadsföringen av skolorna.
- Det finns en konkurrenssituation mellan kommunala skolor och fristående skolor i många kommuner. Grunden är att om man inte får elever får man inte heller skolpeng och ekonomiska förutsättningar att driva sin skola vidare, sade Eva-Lis Preisz.
Kjell-Olof Feldt menade att kunskapen om betygssättning är låg i lärarkåren generellt.
- På fristående skolor är andelen utbildade lärare låg. Naturligtvis får det följder på hur kunskapen om bedömning och betygssättning ser ut, påpekade Eva-Lis Preisz.
Likvärdig bedömning och betygssättning har äntligen hamnat i den politiska och fackliga hetluften.
onsdag 23 maj 2007
Blomsterkonungen
Om en enda forskare vet jag med hundraprocentig säkerhet när han föddes - Carl von Linné - blomsterkonungen. Varför? Han föddes på samma datum som jag gjorde!!Vi uppmärksammar idag att det är 300 år sedan han föddes. Med kunglig pompa och ståt firas prästsonen från Råshult i Småland.
DN:s ledarskribent reflekterar över den kände botanikern - hans intresse och begåvning, hans funktion som utredare åt dåtidens makthavare och hans uppdragsforskning. Moderna begrepp används på företeelser från 1700-talets första hälft och får därför en speciell laddning.
Linné ses som en kunskapssökare. Hur blev han en sådan? Förädrarnas utbildningsbakgrund vad betydde den? Familjens socioekonomiska situation förklarar den hans framgångar i den akademiska världen? Var hans lärare goda pedagoger? Hade han tillgång till läromedel? Vad betydde skollokalerna? Fanns det en kostpolicy som fastställde kvaliteten på skolmaten?
Ger oss dagens skola och högskola de unga kvinnor och män som tillför dagens samhälle insikter och förståelse av den dignitet som Linné gjorde i sin tid?
DN:s ledarskribent konstaterar: "Världen är lika besatt av kunskapssökande som på Linnés tid. Om det då gällde att kartlägga den yttre världen, handlar det nu väl så mycket om att tränga in i det minsta, det för ögat fördolda. Linné tyckte sig ha sett Vår herre på ryggen när han kunde ordna växterna efter ett system."
Vad ser vi i vår tid när vi tränger in i det för ögat dolda? Vår herres ansikte, eller...?
Under den resa som Linne företog som 25-åring - hans Lapplandsresa - passerade han mina hemtrakter. Universitetsslektor Maunio Lassila återberättar:
"Följande dag (15 juni) red Linné vidare norrut i behagligt väder och njöt av havsutsikten på flera ställen. Han fick också för första gången stifta bekantskap med myriader små myggor, som folket kallade knort. Mot kvällningen tog han färjan över Piteälven, och vid bryggan i Båtskatan fanns en galgplats, där han såg två finnar och en same som halshuggits och steglats på hjul. Vid solnedgången kom han fram till Piteå gamla stad (Öjebyn) för övernattning.
På morgonen nästa dag besökte Linné en närbelägen kallkälla, men blev besviken över att vattnet saknade smak, ytlig hinna och ockra, vilket vi idag tvärtemot skulle ha uppskattat. Han blev kvar i Öjebyn till eftermiddagen söndagen den 18 juni, då han red vidare till den nya staden.
I Öjebyn bodde Linné hos den gamle kontraktsprosten Solander, vars sonson Daniel senare skulle bli Linnés mest älskade och ryktbare elev. En trädgård i Öjebyn är uppkallad efter
Daniel Solander och dessutom finns en skulptur av honom i Piteå centrum. Växtsläktet Solandra är uppkallat efter Solander."
Linné fick ett inte alltför positivt första intryck av Piteå gammelstad. Att bestraffningar skulle vara avskräckande var själva poängen med dem. Alla skulle se vad de kunde drabbas av om de inte uppförde sig. Avrättningsplaser och galgbackar låg därför fullt synliga för alla.
Numera bemöts resande på ett betydligt positivare sätt i min gamla hemstad. I promise.
tisdag 22 maj 2007
Våga att se att dagens skola inte är gårdagens och inte framtidens!
En helg med tid för återhämtning har passerat. Omberg är ett fantastiskt berg och erbjuder otroliga omgivningar att vandra i. Vid Omberg finns också Strand - Ellen Keys hem.
Ellen Key - Frihetens apostel ägnade en stor del av sitt liv åt samhällsdebatten och pedagogiken . 1900 skrev hon Barnets århundrade.
Vi är sju år in i 20 hundratalet. Finns det någon som har skrivit om vad detta århundrade kan tänkas innebära för barnen? Vilket mod att våga uttala sig om framtiden och om barns situation under ett helt århundrade!
Återkommen till vardagen läser jag Grundskoletidningen nr 3/2007: Skolutveckling - skolpolitik. Tomas Kroksmarks artikel Vart är skolan på väg och vad måste vi göra? gav mig flera uppslag och ingångar för mina funderingar kring skolutveckling och skolpolitik. Vart är vi på väg? Vi är mitt i ett väldigt kliv. Ska vi gå framåt eller bakåt? Ska vi stanna upp, stå still, backa eller gå framåt? På skolriksdan uppmanade Mats Ekholm skolministern att gå framåt. Uppfattar Ekholm att vi är på väg bakåt månne? Mina frågor blir som följer:
Vad har varit positivt i det vi genomlevt under de senaste 13 åren med Lpo 94?
Vad är utvecklingsbart med tanke på framtiden?
Vill vi vara utan de omprövningar och ”tankevändor” vi gjort under den här tiden?
Ylva Johansson gör ett debattinlägg i Skolportens nyhetsbrev där hon ger sitt svar på den sista av mina frågor. "Kritiken mot dagens styrning är bitvis svidande. Betyder det att det var fel att övergå till mål- och resultatstyrning? Mitt svar är nej." skriver Ylva och fortsätter: "De förändringar som nu föreslås och som enligt min mening bör genomföras leder längre och tydligare mot mål- och resultatstyrning. Det är inte aktuellt att gå tillbaka. Ingen vill nog på allvar idag återgå till ett relativt betygssystem där varje årskull alltid per definition får samma betygssnitt även om kunskaperna är bättre eller sämre än tidigare årskullars. Och ingen lärare vill nog tillbaks till kursplaner som radade upp en (oändligt) lång rad områden som man skulle ”undervisa om” utan att alls ange vad eleverna förväntades lära sig."
Tomas Kroksmark anser att den dagsaktuella debatt som förs om skola och utbildningssystem av i första hand skolpolitiker i allt väsentligt är ovärdig ett av världens bästa skolsystem och en mycket välutbildad yrkeskår.
Behöver jag skriva att jag håller med?
Ellen Key - Frihetens apostel ägnade en stor del av sitt liv åt samhällsdebatten och pedagogiken . 1900 skrev hon Barnets århundrade.
Vi är sju år in i 20 hundratalet. Finns det någon som har skrivit om vad detta århundrade kan tänkas innebära för barnen? Vilket mod att våga uttala sig om framtiden och om barns situation under ett helt århundrade!
Återkommen till vardagen läser jag Grundskoletidningen nr 3/2007: Skolutveckling - skolpolitik. Tomas Kroksmarks artikel Vart är skolan på väg och vad måste vi göra? gav mig flera uppslag och ingångar för mina funderingar kring skolutveckling och skolpolitik. Vart är vi på väg? Vi är mitt i ett väldigt kliv. Ska vi gå framåt eller bakåt? Ska vi stanna upp, stå still, backa eller gå framåt? På skolriksdan uppmanade Mats Ekholm skolministern att gå framåt. Uppfattar Ekholm att vi är på väg bakåt månne? Mina frågor blir som följer:
Vad har varit positivt i det vi genomlevt under de senaste 13 åren med Lpo 94?
Vad är utvecklingsbart med tanke på framtiden?
Vill vi vara utan de omprövningar och ”tankevändor” vi gjort under den här tiden?
Ylva Johansson gör ett debattinlägg i Skolportens nyhetsbrev där hon ger sitt svar på den sista av mina frågor. "Kritiken mot dagens styrning är bitvis svidande. Betyder det att det var fel att övergå till mål- och resultatstyrning? Mitt svar är nej." skriver Ylva och fortsätter: "De förändringar som nu föreslås och som enligt min mening bör genomföras leder längre och tydligare mot mål- och resultatstyrning. Det är inte aktuellt att gå tillbaka. Ingen vill nog på allvar idag återgå till ett relativt betygssystem där varje årskull alltid per definition får samma betygssnitt även om kunskaperna är bättre eller sämre än tidigare årskullars. Och ingen lärare vill nog tillbaks till kursplaner som radade upp en (oändligt) lång rad områden som man skulle ”undervisa om” utan att alls ange vad eleverna förväntades lära sig."
Tomas Kroksmark anser att den dagsaktuella debatt som förs om skola och utbildningssystem av i första hand skolpolitiker i allt väsentligt är ovärdig ett av världens bästa skolsystem och en mycket välutbildad yrkeskår.
Behöver jag skriva att jag håller med?
tisdag 15 maj 2007
Vad vet du om Menons paradox?
I höstas deltog jag i en Kunskapsdag på Lärarhögskolan i Stockholm. Ansvariga för dagen var Centrum för skolans kunskapsinnehåll i praktiken (SKIP) . Dagen inleddes av rektor Ingrid Carlgren. Nu har hennes inledande anförande om Skolans kunskapsuppdrag publicerats på SKIP:s hemsida. En text som är mycket aktuell idag. Aktuell därför att Ingrid Carlgren tar exempel från den linnéanska kunskaptraditionen som utgångspunkt för sina resonemang kring kunskapsuppdraget. Vi har ju Linnéjubileum i år! Aktuell också därför att vi bör ha hennes historieskrivning i ryggen när förändringarna av vår nuvarande läroplan diskuteras.
Jag gratulerar till en trevlig läsning!
Jag gratulerar till en trevlig läsning!
lördag 12 maj 2007
Något nytt och spännande har hänt i Strängnäs!
Den politiska oppositionen har utarbetat ett eget förslag till kommunal skolplan och presenterat det i Barn- och utbildningsnämnden. En förändring kan noteras i oppositionens sätt att agera. Nu går man ifrån strategin att inte delta i beslutet. Man lägger fram ett eget förslag i stället. Ribban har höjts i den politiska debatten. På vilka punkter har de politiska partierna olika syn på innebörden i sitt uppdrag? Hur vill de ge förutsättningar och ange inriktning för utbildningsverksamheterna i Strängnäs kommun?
Nämndens ordförande tar upp diskussionen kring detta i Eskilstuna-Kuriren. Under rubriken Vi har ingen dold dagordning för Strängnäs skolor analyserar han socialdemokraterns skolplan. Skillnaderna mellan partierna är små men av ideologisk karaktär anser nämndens ordförande. De rör enligt debattinlägget valfriheten, betygsfrågorna, visionen för skolan och driftsformerna.
Vid min läsning av socialdemokraternas skolplan tillkommer också:
- principerna för hur resurser fördelas till verksamheterna
- synen på hur de missgynnade barnen i dagens skola kan få det stöd de behöver genom ett inkluderande synsätt
- synen på förskolan och därmed vårdbidraget
Ett tydliggörande av både de idéer som särskiljer och de idéer som det finns samförstånd om välkomnas. Jag ser med intresse fram emot den idédebatt som borde komma när kommunens skolplan ska antas i kommunfullmäktige.
Nämndens ordförande tar upp diskussionen kring detta i Eskilstuna-Kuriren. Under rubriken Vi har ingen dold dagordning för Strängnäs skolor analyserar han socialdemokraterns skolplan. Skillnaderna mellan partierna är små men av ideologisk karaktär anser nämndens ordförande. De rör enligt debattinlägget valfriheten, betygsfrågorna, visionen för skolan och driftsformerna.
Vid min läsning av socialdemokraternas skolplan tillkommer också:
- principerna för hur resurser fördelas till verksamheterna
- synen på hur de missgynnade barnen i dagens skola kan få det stöd de behöver genom ett inkluderande synsätt
- synen på förskolan och därmed vårdbidraget
Ett tydliggörande av både de idéer som särskiljer och de idéer som det finns samförstånd om välkomnas. Jag ser med intresse fram emot den idédebatt som borde komma när kommunens skolplan ska antas i kommunfullmäktige.
torsdag 10 maj 2007
Aktuell forskning för skolan
Jag har varit på rikskonferens. Skolporten har arrangerat sin första årskonferens för att främja dialogen mellan forskning och dagens skola. Intressant!
Skolporten bevakar ambitiöst aktuell forskning månad för månad. Under år 2006 genomfördes 123 disputationer som bedömdes vara relevanta för skolans lärare och ledare.
Man arrangerar också seminarier med – Praxisnära forskning för dig som arbetar i skolan
Rikskonferensens viktigaste fråga var: Forskas det om rätt saker? Jag vill förstås ge mina synpunkter på detta.
Jag känner igen de utvecklingsområden som vi diskuterat också i vår kommun när jag läser igenom de 20 vanligaste kategorierna, som analyserats fram ur Skolportens internetenkät till skolans huvudmän.
Bättre resultat, språkutveckling, matematik, hälsa miljö och livsstil, entreprenörskap, elevers inflytande, bedömning, prov och betyg, IUP ….
Är det dessa områden som ska beforskas? Forskar man om rätt saker om man ägnar sig åt dessa ämnen?
För att skolans huvudmän ska kunna ta tag i sina utvecklingsområden med forskningens hjälp borde de vara beforskade redan!!! Resultat borde finnas redan nu som kunde vägleda mer eller mindre vilsna och sökande ledare i deras strategiska och metodiska arbete.
Det skolans huvudmän behöver är möjligheter att ge fortbildning till sina stora personalgrupper. Sådan fortbildning som använder sig av metoder med genomslag i verksamheterna. Alltför ”smal” forskning är svår att applicera.
Ingrid Carlgren lyfte några områden som jag sympatiserar med. Områden som har bredd och bäring för gediget lärarkunnande. Innehållsbaserad forskning utifrån kunskapsuppdraget. Forskningsbaserad kunskapsutveckling. Lärande och kunskapsbildning i olika skolämnen. Bedömning. Arbetsformer och arbetssätt.
Med ett språk lånat från en superbra Vygostkijföreläsning med Leif Strandberg kan sådan forskning innebära att följande dialog utspelar sig:
Eleven: Jag kan inte.
Läraren: Det gör inget. Du är på rätt plats. Jag kan och jag vill hjälpa dig.
Läraren vet hur han/hon kan få en elev att gå från ”Jag kan inte” till ”Jag kan när jag får lite hjälp” till ”Jag kan själv”.
Skolporten bevakar ambitiöst aktuell forskning månad för månad. Under år 2006 genomfördes 123 disputationer som bedömdes vara relevanta för skolans lärare och ledare.
Man arrangerar också seminarier med – Praxisnära forskning för dig som arbetar i skolan
Rikskonferensens viktigaste fråga var: Forskas det om rätt saker? Jag vill förstås ge mina synpunkter på detta.
Jag känner igen de utvecklingsområden som vi diskuterat också i vår kommun när jag läser igenom de 20 vanligaste kategorierna, som analyserats fram ur Skolportens internetenkät till skolans huvudmän.
Bättre resultat, språkutveckling, matematik, hälsa miljö och livsstil, entreprenörskap, elevers inflytande, bedömning, prov och betyg, IUP ….
Är det dessa områden som ska beforskas? Forskar man om rätt saker om man ägnar sig åt dessa ämnen?
För att skolans huvudmän ska kunna ta tag i sina utvecklingsområden med forskningens hjälp borde de vara beforskade redan!!! Resultat borde finnas redan nu som kunde vägleda mer eller mindre vilsna och sökande ledare i deras strategiska och metodiska arbete.
Det skolans huvudmän behöver är möjligheter att ge fortbildning till sina stora personalgrupper. Sådan fortbildning som använder sig av metoder med genomslag i verksamheterna. Alltför ”smal” forskning är svår att applicera.
Ingrid Carlgren lyfte några områden som jag sympatiserar med. Områden som har bredd och bäring för gediget lärarkunnande. Innehållsbaserad forskning utifrån kunskapsuppdraget. Forskningsbaserad kunskapsutveckling. Lärande och kunskapsbildning i olika skolämnen. Bedömning. Arbetsformer och arbetssätt.
Med ett språk lånat från en superbra Vygostkijföreläsning med Leif Strandberg kan sådan forskning innebära att följande dialog utspelar sig:
Eleven: Jag kan inte.
Läraren: Det gör inget. Du är på rätt plats. Jag kan och jag vill hjälpa dig.
Läraren vet hur han/hon kan få en elev att gå från ”Jag kan inte” till ”Jag kan när jag får lite hjälp” till ”Jag kan själv”.
måndag 7 maj 2007
De tydligare kunskapskraven ska bedömas med betyg
När Jan Björklund, (fp) och alliansen 2007 vill införa ett nytt betygssystem i grundskolan blir jag inte förvånad. Det rådde oenighet om betygen redan 1994 när Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) skulle tas i bruk. Beatrice Ask, moderat skolminister, hade en sjugradig betygsskala på förslag i den utredning som föregick införandet av en ny läroplan för grundskolan. Socialdemokraterna återkom i regeringsställning och införde i stället det betygssystem som grundskolan nu arbetat efter i snart tretton år. Våra nuvarande betyg bedömer elevers prestationer i förhållande till mål och betygskriterier i ett mål- och resultatstyrt system för skolans verksamhet. Det tidigare systemet brukar kallas för relativ betygsättning. Elevresultat jämfördes med varandra enligt en normalfördelningskurva.
Att byta system för hur man bedömer och betygsätter elever låter sig inte göras så lätt. Väldigt mycket gammalt ”tänk” dröjer sig kvar från de gamla systemen. Det du en gång lärt och själv varit utsatt för ligger gärna kvar när du ska ta till dig något nytt eller ställa om till något annorlunda. Du uppfattar det nya utifrån hur du förstår det du redan känner till.
Några exempel på vad jag menar.
Lärare gav inte gärna en femma till någon vid första betygstillfället när de relativa betygen började sättas. Man sparade de högsta betygen på samma sätt som under de gamla bokstavsbetygens tid. En vanlig missuppfattning var också att ”femmorna hade tagit slut”.
Mål- och kunskapsrelaterade betyg i tre nivåer G, VG, och MVG har också vållat problem. En av de första felaktiga överföringarna mellan systemen gjordes när många lärare menade att G var detsamma som en trea i det tidigare systemet. Ett sådant påstående visar att målstyrningen inte begripits utan tolkats utifrån det system som skulle avprogrammeras.
Nu vill alliansen genomföra det som inte kunde göras 1994 då makten förlorades precis när reformen skulle införas. Fyra nivåer ska bli sex eller sju. Kommer scenariot att upprepas vid ett regeringsskifte? Hur ställer sig vänsterblocket till ett system med fler steg? Hur kan, om alliansregeringen blir kvar, ett ännu inte inprogrammerat betygssystem avprogrammeras för att ge plats för ännu en ny betygsskala för det mål- och kunskapsrelaterade sättet att hantera bedömning och betyg?
Att byta system för hur man bedömer och betygsätter elever låter sig inte göras så lätt. Väldigt mycket gammalt ”tänk” dröjer sig kvar från de gamla systemen. Det du en gång lärt och själv varit utsatt för ligger gärna kvar när du ska ta till dig något nytt eller ställa om till något annorlunda. Du uppfattar det nya utifrån hur du förstår det du redan känner till.
Några exempel på vad jag menar.
Lärare gav inte gärna en femma till någon vid första betygstillfället när de relativa betygen började sättas. Man sparade de högsta betygen på samma sätt som under de gamla bokstavsbetygens tid. En vanlig missuppfattning var också att ”femmorna hade tagit slut”.
Mål- och kunskapsrelaterade betyg i tre nivåer G, VG, och MVG har också vållat problem. En av de första felaktiga överföringarna mellan systemen gjordes när många lärare menade att G var detsamma som en trea i det tidigare systemet. Ett sådant påstående visar att målstyrningen inte begripits utan tolkats utifrån det system som skulle avprogrammeras.
Nu vill alliansen genomföra det som inte kunde göras 1994 då makten förlorades precis när reformen skulle införas. Fyra nivåer ska bli sex eller sju. Kommer scenariot att upprepas vid ett regeringsskifte? Hur ställer sig vänsterblocket till ett system med fler steg? Hur kan, om alliansregeringen blir kvar, ett ännu inte inprogrammerat betygssystem avprogrammeras för att ge plats för ännu en ny betygsskala för det mål- och kunskapsrelaterade sättet att hantera bedömning och betyg?
söndag 6 maj 2007
Tydliga (mål och) kunskapskrav i grundskolan
Nu har jag läst på. Vad säger Leif Davidsson i sin utredning? Vad kommer att påverka skolans fortsatta arbete?
De ändringar som leder till så kallade författningsförslag är få. Ordet mål byts ut mot krav och kunskapsmål byts ut mot kunskapskrav i förslagen till ändringar i skollagen. Kunskapskrav definieras i en förändrad grundskoleförordning som ”de krav som ställs på elevens kunskaper i kursplanerna” och mål att sträva mot blir inriktningsmål. Ämnesinnehållet markeras tydligare. Att kursplanerna publiceras tillsammans med läroplanens övergripande mål läggs också fast i förordning.
”Befaraparagrafen” § 4 i kapitel 5 i grundskoleförordningen föreslås också bli ändrad. Den ska formuleras: ”En elev skall ges stödundervisning, om det kan befaras att eleven inte kommer att uppnå kunskapskraven för godtagbara kunskaper i slutet av årskurs 3 och årskurs 6 och kunskapskraven för betyget Godkänt i årskurs 9 eller om eleven av andra skäl behöver särskilt stöd.”
Begreppet blockbetyg avskaffas och rensas också bort ur grundskoleförordningen. Något förslag om betygssättning från årskurs 6 finns inte formulerade i författningsförslagen.
Det känns lite futtigt att detta är vad som konkret kommer ut av utredningen. Davidsson avhändar sig uppdraget att föreslå justeringar i läroplanen utifrån de förslag som läggs i utredningen. Han anser att det behövs så stora innehållsliga förändringar i dagens läroplan att de inte kan hanteras inom utredningens ram.
Min läsning ger mig intrycket att Bo Sundblad fått gehör sin linje om kunskapskrav medan Ingrid Carlgren inte kunnat hävda synsättet med kriteriebedömning och kvalitetsnivåer.
Det svåra har fått ge vika för det enkla.
De ändringar som leder till så kallade författningsförslag är få. Ordet mål byts ut mot krav och kunskapsmål byts ut mot kunskapskrav i förslagen till ändringar i skollagen. Kunskapskrav definieras i en förändrad grundskoleförordning som ”de krav som ställs på elevens kunskaper i kursplanerna” och mål att sträva mot blir inriktningsmål. Ämnesinnehållet markeras tydligare. Att kursplanerna publiceras tillsammans med läroplanens övergripande mål läggs också fast i förordning.
”Befaraparagrafen” § 4 i kapitel 5 i grundskoleförordningen föreslås också bli ändrad. Den ska formuleras: ”En elev skall ges stödundervisning, om det kan befaras att eleven inte kommer att uppnå kunskapskraven för godtagbara kunskaper i slutet av årskurs 3 och årskurs 6 och kunskapskraven för betyget Godkänt i årskurs 9 eller om eleven av andra skäl behöver särskilt stöd.”
Begreppet blockbetyg avskaffas och rensas också bort ur grundskoleförordningen. Något förslag om betygssättning från årskurs 6 finns inte formulerade i författningsförslagen.
Det känns lite futtigt att detta är vad som konkret kommer ut av utredningen. Davidsson avhändar sig uppdraget att föreslå justeringar i läroplanen utifrån de förslag som läggs i utredningen. Han anser att det behövs så stora innehållsliga förändringar i dagens läroplan att de inte kan hanteras inom utredningens ram.
Min läsning ger mig intrycket att Bo Sundblad fått gehör sin linje om kunskapskrav medan Ingrid Carlgren inte kunnat hävda synsättet med kriteriebedömning och kvalitetsnivåer.
Det svåra har fått ge vika för det enkla.
lördag 5 maj 2007
Det enkla vinner över det svåra
Dagens Nyheter kommenterar på ledarplats utredningen om mål och uppföljning i grundskolan. "Det är lättare att ha en åsikt om kepsar i klassrummet än om nationella prov. Det är lättare att tycka något om hur många ämnen som ska ha nationella prov än om hur skolans mål bör formuleras". Hur många gånger har jag inte hamnat i vanmakt över alla förenklade omdömen om svensk skolverksamhet!! Alla skolor, skolledare och lärare i vårt avlånga land dras över en kam! Och själva kamningen genomförs av personer placerade i stockholmstrakten! Nyanserad bedömning och debatt, icke det!
DN:s ledare är glädjande nog en av de mest nyanserade jag läst på länge. Tretton år efter målstyrningens införande är det äntligen dags! Vad ser man då i utredningar och ledarkommentarer? Det har inte fungerat som det var tänkt ute på skolorna! Målstyrningen skapade förvirring. Att gå från så kallad regelstyrning till målstyrning - två diametralt motsatta system - skapade förvirring! Vem kan vara förvånad?
Det man däremot inte ser i nuläget är att förvirring kan vara positiv. Förvirring kan bli en mylla för nytänkande. Förvirring kan bli en drivkraft för de människor som vill skapa ordning för att hantera sin frustration. Har utredningen sett och tagit tillvara sådant som erövrats under förvirringens tid? Jag tänker främst på att många till slut begrep sig på de strävansmål som nu ska tas bort. Många har förstått att mål att sträva mot stod för att se och utveckla det kompetenta barnets förmågor och kompetenser inte enbart deras innehållsbaserade faktakunskaper. Jag tänker på att många rektorer och lärare faktiskt erövrat innebörden i begreppet kunskapskvaliteter under denna förvirringens tid. Att insikten infunnit sig om att det finns alternativ till proven med sin poängsättning, att det finns bedömningsmetoder där eleven kan vara delaktig och utveckla en egen bedömningsförmåga av sina prestationer. Metoder som visat sig vara effektiva medel för att elever ska nå bättre resultat.
Blir du nyfiken? Jag rekommenderar en läsning av sidorna 17 - 42 i en utredning om prov/bedömningsmetoder i grundskolan där det ges en bra teoretisk grund för var skolan står när det gäller prov och bedömningen. För svårt? Ja, kanske men låt det svåra någon gång få vinna över det enkla!
DN:s ledare är glädjande nog en av de mest nyanserade jag läst på länge. Tretton år efter målstyrningens införande är det äntligen dags! Vad ser man då i utredningar och ledarkommentarer? Det har inte fungerat som det var tänkt ute på skolorna! Målstyrningen skapade förvirring. Att gå från så kallad regelstyrning till målstyrning - två diametralt motsatta system - skapade förvirring! Vem kan vara förvånad?
Det man däremot inte ser i nuläget är att förvirring kan vara positiv. Förvirring kan bli en mylla för nytänkande. Förvirring kan bli en drivkraft för de människor som vill skapa ordning för att hantera sin frustration. Har utredningen sett och tagit tillvara sådant som erövrats under förvirringens tid? Jag tänker främst på att många till slut begrep sig på de strävansmål som nu ska tas bort. Många har förstått att mål att sträva mot stod för att se och utveckla det kompetenta barnets förmågor och kompetenser inte enbart deras innehållsbaserade faktakunskaper. Jag tänker på att många rektorer och lärare faktiskt erövrat innebörden i begreppet kunskapskvaliteter under denna förvirringens tid. Att insikten infunnit sig om att det finns alternativ till proven med sin poängsättning, att det finns bedömningsmetoder där eleven kan vara delaktig och utveckla en egen bedömningsförmåga av sina prestationer. Metoder som visat sig vara effektiva medel för att elever ska nå bättre resultat.
Blir du nyfiken? Jag rekommenderar en läsning av sidorna 17 - 42 i en utredning om prov/bedömningsmetoder i grundskolan där det ges en bra teoretisk grund för var skolan står när det gäller prov och bedömningen. För svårt? Ja, kanske men låt det svåra någon gång få vinna över det enkla!
torsdag 3 maj 2007
Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan
Nu har den kommit! Leif Davidssons enmansutredning om hur grundskolans kursplaner kan bli tydligare kan du läsa på utbildningsdepartementets webbsida.
"Den särskilde utredaren föreslår en ny kursplanestruktur. Kursplanerna ska innehålla syftet med ämnet, mål för undervisningen, huvudsakligt innehåll samt grund för bedömning. Huvudsakligt innehåll anges för nationella avstämningstillfällen, enligt utredarens förslag till slutet av årskurs 3, 6 respektive 9. Grund för bedömning anger de kunskapskrav som fastställs för godtagbara kunskaper vid de nationella avstämningstillfällena, och för betygssteg för de årskurser när betyg sätts. Begreppet betygskriterier föreslås utgå. Kursplanerna ska ange ett ämnesinnehåll och förklaringar och motiveringar till kursplanerna ska ges i särskilda kommentarmaterial. Verksamma lärare måste engageras i större utsträckning i kursplanearbetet och kursplaner bör utprövas innan de fastställs."
Jan Björklund har under presskonferensen också meddelat att det ska bli Nationella prov i alla ämnen i år 9. Proven ska kunna fördelas över en längre tid.
"Den särskilde utredaren föreslår en ny kursplanestruktur. Kursplanerna ska innehålla syftet med ämnet, mål för undervisningen, huvudsakligt innehåll samt grund för bedömning. Huvudsakligt innehåll anges för nationella avstämningstillfällen, enligt utredarens förslag till slutet av årskurs 3, 6 respektive 9. Grund för bedömning anger de kunskapskrav som fastställs för godtagbara kunskaper vid de nationella avstämningstillfällena, och för betygssteg för de årskurser när betyg sätts. Begreppet betygskriterier föreslås utgå. Kursplanerna ska ange ett ämnesinnehåll och förklaringar och motiveringar till kursplanerna ska ges i särskilda kommentarmaterial. Verksamma lärare måste engageras i större utsträckning i kursplanearbetet och kursplaner bör utprövas innan de fastställs."
Jan Björklund har under presskonferensen också meddelat att det ska bli Nationella prov i alla ämnen i år 9. Proven ska kunna fördelas över en längre tid.
Eleven i centrum och värdegrunden
Birgit Rodhe, (fp) menade att skolan ska fostra. Jag minns att debattens vågor gick höga. Var detta verkligen lärarens uppgift? Nu har folkpartiet och alliansen tydligen bestämt sig. Detta var ett misstag, ett avsteg från kunskapsvägen. Elever ska lära sig läsa, skriva och räkna och detta ska bedömas redan i årskurs tre. Elevers baskunskaper har stått på agendan under hela min långa lärargärning. Jag har svårt att tänka mig att någon lärare kunnat undgå budskapet om att ge eleverna en kunskapsbas att utgå ifrån.
Ingegerd Wärnersson, (s) tog upp fostranstråden och gjorde värdegrunden till en huvudfråga. Hon vidgade området. Under hennes tid sattes fokus på elevers sociala utveckling och arbetet mot kränkande behandling och mobbning. Social kompetens blev ett ord på allas läppar.
Sett mot denna bakgrund har området smalnat betänkligt när det under Björklunds styre handlar mest om vem som ska flyttas, mobbaren eller den mobbade och mobilens vara eller inte vara i klassrummet. Ordning och reda är parollen. Betyg i ordning och uppförande diskuteras som medel mot skolans disciplinproblem.
Aj då, ska skolan fostra i alla fall, eller …?
Ingegerd Wärnersson, (s) tog upp fostranstråden och gjorde värdegrunden till en huvudfråga. Hon vidgade området. Under hennes tid sattes fokus på elevers sociala utveckling och arbetet mot kränkande behandling och mobbning. Social kompetens blev ett ord på allas läppar.
Sett mot denna bakgrund har området smalnat betänkligt när det under Björklunds styre handlar mest om vem som ska flyttas, mobbaren eller den mobbade och mobilens vara eller inte vara i klassrummet. Ordning och reda är parollen. Betyg i ordning och uppförande diskuteras som medel mot skolans disciplinproblem.
Aj då, ska skolan fostra i alla fall, eller …?
onsdag 2 maj 2007
Vilka avtryck gör skolministrar i förskolors och skolors vardag?
Ibrahim Baylan vad kommer du att bli ihågkommen för? Ja, Du var den förste på posten som har haft invandrarbakgrund. Du hade en svår motståndare i Björklund och gick på pumpen i frågan om skollagen. Lena Hallengren, Du har meriten att vara den första förskole- och ungdomsministern. Med en regering som brottas med uppgiften att införa vårdnadsbidrag lär du inte ha någon efterträdare att vänta i alliansens regering. En markering som visar att förskolefrågor inte är prioriterade på samma sätt i den nuvarande regeringen.
Ingegärd Wärnersson, Du talade om och fick genomslag för arbetet med värdegrunden och gav skolan specialinriktade medel för personalförstärkningar i skolan. Thomas Östros var utbildningsminister samtidigt med Dig och var den som gav de första signalerna om individuella utvecklingsplaner.
Ylva Johansson, hur minns jag Dig? Minnet blir alltmer selektivt men jag minns att Du var den som införde skolverksinspektionerna för att sätta fart på skolornas arbete med att begripa sig på mål- och resultatstyrningen. Du gick i par med Carl Tham, en folkpartist som blivit socialdemokrat. Själv hade du lämnat vänsterpartiet för socialdemokratin.
Beatrice Ask och Per Unckel förknippar jag med det tidiga 90-talet och de senaste läroplansreformerna med införandet av mål- och resultatstyrningen i grundskolan och gymnasieskolan.
Att Lena Hjelm-Wallén, Lennart Bodström, Bengt Göransson och Göran Persson skötte ledarskapet i olika konstellationer under 80-talet (1982 – 91) hade jag glömt. En ordentlig genomföranderesurs följde med när de tog hand om införandet av Lgr 80. Göransson var både utbildnings-, kultur- och skolminister och arbetade hårt för ”kultur i skolan”. Göran Persson gjorde något av det mest drastiska som hänt i skolsverige när han kommunaliserade skolväsendet.
Jan-Erik Wikström, Birgit Rodhe, Britt Mogård och Ulla Tillander initierade den läroplansreform som blev Lgr 80.
Ingvar Carlssons, Sven Mobergs och Lena Hjelm-Walléns stora insats var SIA-utredningen och propositionen om Skolans inre arbete under 70-talet.
Slutsats: Om läroplaner kan anses spegla den politiska viljan för styrningen av skolan så är det läroplaner införda under borgerliga regeringsperioder som varit dominerande under 80-och 90-talet.
Ingegärd Wärnersson, Du talade om och fick genomslag för arbetet med värdegrunden och gav skolan specialinriktade medel för personalförstärkningar i skolan. Thomas Östros var utbildningsminister samtidigt med Dig och var den som gav de första signalerna om individuella utvecklingsplaner.
Ylva Johansson, hur minns jag Dig? Minnet blir alltmer selektivt men jag minns att Du var den som införde skolverksinspektionerna för att sätta fart på skolornas arbete med att begripa sig på mål- och resultatstyrningen. Du gick i par med Carl Tham, en folkpartist som blivit socialdemokrat. Själv hade du lämnat vänsterpartiet för socialdemokratin.
Beatrice Ask och Per Unckel förknippar jag med det tidiga 90-talet och de senaste läroplansreformerna med införandet av mål- och resultatstyrningen i grundskolan och gymnasieskolan.
Att Lena Hjelm-Wallén, Lennart Bodström, Bengt Göransson och Göran Persson skötte ledarskapet i olika konstellationer under 80-talet (1982 – 91) hade jag glömt. En ordentlig genomföranderesurs följde med när de tog hand om införandet av Lgr 80. Göransson var både utbildnings-, kultur- och skolminister och arbetade hårt för ”kultur i skolan”. Göran Persson gjorde något av det mest drastiska som hänt i skolsverige när han kommunaliserade skolväsendet.
Jan-Erik Wikström, Birgit Rodhe, Britt Mogård och Ulla Tillander initierade den läroplansreform som blev Lgr 80.
Ingvar Carlssons, Sven Mobergs och Lena Hjelm-Walléns stora insats var SIA-utredningen och propositionen om Skolans inre arbete under 70-talet.
Slutsats: Om läroplaner kan anses spegla den politiska viljan för styrningen av skolan så är det läroplaner införda under borgerliga regeringsperioder som varit dominerande under 80-och 90-talet.
söndag 29 april 2007
Historielös skoldebatt
När de politiska partierna med folkpartiets Jan Björklund i spetsen nu tar tag i skolpolitiken förväntar jag mig att kunskaper även i detta sammanhang värderas och sätts i fokus. En förskräckande historielöshet och okunskap är vad den skolpolitiska retoriken i alla partier visar upp. Vilka partier har varit tongivande och utformat vårt skolväsende under perioden från 1917 till 2007? Hur ser ministerlistan ut egentligen? Svaret hittar du på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_Sveriges_ecklesiastikministrarVilka avtryck har ministrarna lämnat efter sig ? Vilka var de avgörande frågorna? Hur har de politiska partierna agerat FÖR ATT FÅ LÅNGSIKTIGHET I DE SKOLPOLITISKA REFORMERNA? Har den politiska retoriken överhuvud taget haft något inflytande på verksamheten i skolorna?Själv började jag i folkskolan 1952 då Ivar Persson, Bondeförbundet var ecklesiastikminister. Jag gick fyra år i läroverket och tre år på gymnasium. Under hela den perioden var Ragnar Edenman ecklesiastikminister. Jag minns att vi fick lära oss hans namn och att det märkliga ordet för han yrke hade med kyrkan att göra. Under min studietid vid universitetet ändrades beteckningen. Olof Palme var den siste ecklesiastikministern och den förste utbildningsministern. Jag började arbeta som lärare i svenska och engelska under Ingvar Carlssons fyra år som utbildningsminister och har sedan dess varit med om tio olika utbildningsministrar, en undervisningsminister och tretton skolministrar som ytterst ansvariga för utveckling av skola och utbildning. Av de senare var Bengt Göransson både kultur- och skolminister och Lena Hallengren vår första föreskole- och ungdomsminister. Det återstår att se om hon får någon efterföljare.Så här i backspegeln kan jag se att det stora paradigmskiftet kom under 60-talet, när folkskolan, fackskolan och läroverken avskaffades och ersattes med enhetsskolan och tanken om en skola för alla manifesterad i den nioåriga grundskolan . Utbildning sågs som vägen till ett bättre liv. En välutbildad befolkning ansågs ha avgörande betydelse för utvecklingen av landets bruttonationalprodukt. Är vi idag inne i ett lika avgörande systemskifte när skolverksamhet läggs ut på en marknad och konkurrensutsätts? Hur länge dröjer det innan universtitets- och högskoleutbildning och forskning ska ägas, styras och skötas av marknadskrafterna?Nutidshistoria på skolområdet är inget lättillgängligt ämne för gemene man. Det tycks den inte heller vara det för den politiska fritidspolitiken kanske inte ens för ansvariga skolpolitiker på högsta nivå.
lördag 28 april 2007
Om flumskola och kunskapsskola
"Det är politiken - inte skolan - som är flummig
Flosklerna har haglat i den flummiga debatt om skolan som förts här av ledande Strängnäspolitiker. Det har mest handlat om vad regeringen tänker göra och vad sossarna borde gjort."
Det är Dag Bremberg, journalist och politiker för mariefredspartiet som uttalar sig.
I ett angeläget debattinlägg i Eskilstuna-Kuriren http://ekuriren.se/vill han i stället diskutera elevpengen och skolornas ekonomi.
Jag känner samma irritation inför "flosklerna" men finner det ändå angeläget att kommentera det avsnitt i alliansens debattinlägg: Alla behövs för att skapa Mälardalens bästa skola LÖRDAG 21 APRIL 2007 som Bremberg refererar till:
Flosklerna har haglat i den flummiga debatt om skolan som förts här av ledande Strängnäspolitiker. Det har mest handlat om vad regeringen tänker göra och vad sossarna borde gjort."
Det är Dag Bremberg, journalist och politiker för mariefredspartiet som uttalar sig.
I ett angeläget debattinlägg i Eskilstuna-Kuriren http://ekuriren.se/vill han i stället diskutera elevpengen och skolornas ekonomi.
Jag känner samma irritation inför "flosklerna" men finner det ändå angeläget att kommentera det avsnitt i alliansens debattinlägg: Alla behövs för att skapa Mälardalens bästa skola LÖRDAG 21 APRIL 2007 som Bremberg refererar till:
"Det allra viktigaste är att kunskapsmålen nu står i centrum för allt skolarbete. Att de lokala socialdemokraterna nu följer Ylva Johanssons med fleras reträtt från de flumskolans ideal som kännetecknat svensk skola sedan sent 60-tal är bara positivt. Nu ges kunskapsskolan en chans och vi glädjer oss åt att kunna välkomna socialdemokraterna tillbaka till kunskapens väg. "
Läroplaner och kursplaner är de viktigaste styrdokumenten vi har för skolornas verksamhet. Vem har stått för dessa dokument? Socialdemokraterna avskaffade med Lgr 62 och Lgr 69 det gamla parallellskolesystemet med Folkskola och Läroverk. Det var däremot en moderat skolminister, Britt Mogård som tillsammans med Birgit Rodhe, fp i häftet Skolan ska fostra och i Lgr 80 ställde lärarkåren inför att målområdet Normer och värden skulle placeras före Kunskaper. Den läroplan för grundskolan som vi har idag, Lpo 94, utreddes och lades fram av Beatrice Ask, moderat skolminister. Utredningen hade rubriken Skola för bildning.
Jag frågar mig vem har egentligen stått för "flumskolan" när den dåtida skolpolitiska retoriken talade om och eftersträvade gemensamt agerade och samverkan kring samhällsuppdraget att ge fostan och utbildning till nationens barn och ungdomar?
Nu ser vi en borgerlig regering stödda av socialdemokrater återinföra ett parallellskolesystem med fristående "elitskolor" och kommunala skolor för dem som inte platsar i de "fina" skolorna.
Läroplaner och kursplaner är de viktigaste styrdokumenten vi har för skolornas verksamhet. Vem har stått för dessa dokument? Socialdemokraterna avskaffade med Lgr 62 och Lgr 69 det gamla parallellskolesystemet med Folkskola och Läroverk. Det var däremot en moderat skolminister, Britt Mogård som tillsammans med Birgit Rodhe, fp i häftet Skolan ska fostra och i Lgr 80 ställde lärarkåren inför att målområdet Normer och värden skulle placeras före Kunskaper. Den läroplan för grundskolan som vi har idag, Lpo 94, utreddes och lades fram av Beatrice Ask, moderat skolminister. Utredningen hade rubriken Skola för bildning.
Jag frågar mig vem har egentligen stått för "flumskolan" när den dåtida skolpolitiska retoriken talade om och eftersträvade gemensamt agerade och samverkan kring samhällsuppdraget att ge fostan och utbildning till nationens barn och ungdomar?
Nu ser vi en borgerlig regering stödda av socialdemokrater återinföra ett parallellskolesystem med fristående "elitskolor" och kommunala skolor för dem som inte platsar i de "fina" skolorna.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
